Sida 82
Öfriga gudar.
De intyg om sådanas dyrkan, som synnerligen åtskilliga sv. ortn. kunna tyckas innebära, äro af tämligen osäker art.
Man träffar flere äldre ortn. böljande med Hadh-, Hadha-(äfven Hadhi-). Sådana äro: Hadaberghum, Alunda, Upl., DS ITI, 93; Hadhastum IV, 539 (1337), nu Hasta, Pogdö, Sdm.; Hadhastum, SEP (1352), nu Hastad, Götlunda, Ner.; Hathe-sta, SRP (1352), “tr. i Åkerbo här.“, Vml.; Hadhaheda, SRP (1400), nu Haghed, Kopparberg, Dal.; Hadhwas s. Styffe (1410), nu förenad med Ryda, och Hadhwet DS HI, 146 (1313), nu Hafvet, Sättila, båda i Vg.; Hadhistadum DS Hl, 128 (afskr.),
nu Haddesta, Harsta, Ög.; Hadhvaia, SRP (1377), Pinl. Det
är möjligt, att dessa stå i sammanhang med namnet på guden Had eller Höd, isl. Höðr, Saxos Hotherus. Men man kan ock tänka på sammansättning med ett mansn., då man träffar
Høthir användt som sådant i Upl., DS IH, 89. — Personn.
Hødhéluer de Gelestum och Hødelf de Dreglingi (båda DS III, 94) synas mig vara sammansatta med ett appell. *hödh strid; jfr de fht. namnen på Hadu-, de ags. på Heaðo-. *)
I Bragasæter s., Styffe (1430), nu Brastad. Bohusl., ingår måhända guden JBrages namn. Jfr ock Falkm. 113. Bragi
förekommer dock i isl. äfven som namn på män, t. ex. på en mytisk skald.
I ortn. Widarsleff\ s. i Sm., Styffe (1339; äfven Wethers-löff, 1402), väl ock i Widhersrum s., Sm. K., Styffe (1418),
nu Virserum, ingår ett namn Vipar, som dock, åtminstone i förra fallet, snarare torde vara mansn. än gudan. — Om Vidar och Vale som namn på konungar i folksägnen se Hyltén-
Cav. H, 332.
Därvid att Hœrmoper förekommer som mansn. (hirmujfrr L. 932, h(ai)rmuj&, ack., L. 1196; jfr det latin. Hærmodus DS 1, 445) vågar jag ej här lägga någon vigt.
*) Måhända förtjänar det någon uppmärksamhet, att båda dessa personer öro från Alunda, Upl., hvarest en gård just bär ett med Hada-börjande namn (se ofvan). — Namnens genus syns ej; antagligen äro de kvinnon.; jfr s. 16, noten.
