Sida 45
klaring att gifva för dessa ord, hvilkas sista led anger en gammal gudstjänstplats.
Måhända ingår namnet Ygg (isl. T g gr) i ett sådant ortn.
som Ygxstadhum DS II, 701 (omkr. 1300; väl nuv. Yxstad, Rogslösa, Ög.) eller i mansn. Hyggiulphus II, 377 (1303).
En motsvarighet till Odens isl. namn pund/r torde ingå i ortn. Thundrøshcereth, Vald. Jordeb., hos Styffe Tundersæ (1389), nu Tönnersjö, Hall., kanske ock i Tundderstadher DS II, 181 (afskr.). — Mansn. Tönnes hör säkerligen ej, såsom man trott, hit, utan är uppkommet af Antonius; enligt Russw. II, 356 heter Antonius-dagen på Nuckö och Wormsö tönnisda•
Hvad som eljest här kunde uppletas, synes mig ännu mera osäkert. Ortn. på Grims- (jfr t. ex. reg. till SRP; Grims-Jiögh, Grimskelda, GrimsrydJi nämnas DS II, 173) kunna likaväl vara sammansatta med mansn. Grimer som med Odens tilln. — Däraf att Oden i en isl. saga (Fornaldar s. Norðrl. II, 25) uppträder under namnet Höttr (Hatt), vore det utan
tvifvel för djärft att draga slutsatsen, att sådana ortn. som Hattas (i andra handskr. Hatteras), VGL, nu skogen Hattåsen, Gullered s., Vg., eller Hattasiohult SRP (1364 m. m.), nu Hattsjöhult, Sandsjö, Sm., äro uppkallade efter guden.
T o r.
■
Om den särdeles stora betydelse, som tron på denne gud
äfven i Sverge ägt, finnas talrika intyg. Adam af Bremen
nämner honom svearnes mäktigaste gudomlighet; vid beskrif-
ningen af Upsala tempel heter det hos honom: “statuas trium
deorum veneratur populus, ita ut potentissimus eorum Thorm medio solium habeat triclinio".
Femte dagen i veckan, romarnes dies Jovis, fick hos germanerna äfven namn efter åskans gud. Sv. Med. Bib. I, 68 heter det om denna dag: “ware forfædher kalladho han thors-dagh aff Thoor som wældoghaster war mz Odhine**. Jfr ock Cod. Bur. 61, där pors daghar räknas bland de dagar, som ännu under kristen tid hafva namn “af hej&nom afgu^um".
