Sida 83
Loke.
Ehuru Loke ej egentligen tillhör gudarne, må dock på grund af den nära förbindelse hvari han tänktes med dem, i Sverge förekommande spår af hans namn här behandlas *).
I folkvisan om Torkaris hammare nämnes, motsvarande j&rymskviðas “Loki Laufeyjar sonr‘, Locke Lewe, i en annan handskrift Locke Loye\ se Arwidsson. Såsom förut påpekats,
är det dock ej afgjordt, huruvida denna visa ursprungligen blifvit till i Sverge.
Ett åkallande af Loke synes älst ha innehållits i en vers, som i Sm. brukat uttalas af barn, under det de kastade i elden en tand, som de fält. Hyltén-Cav. uppger I, 235 formen “Locke, Locke, gif mig en bentand! Här har du en guldtand44; äfven “Locke, Locke, Han, gif mig en bentand för en guld-
tand.“ Rietz anför: MLåkka-ramm! ge mej en ben-tann i st. f. en gull-tann.“
*) Namnet Loke anser jag vara att härleda ur verbet lúka stänga» tillsluta, med betydelsen den tillslutande, innestängande — jfr (hring-) broti af bijóta, (and-) skoti af skjota m. m. —, d. v. s. den som håller regnet innestängdt i molnet. Jag anser nämligen Loke ursprungligen ha varit en den brännande sommarhettans demon, att sammanställa med den indiske Vritra, den som omhöljer, innesluter (nämligen regnet). Den förbindelse hvari Loke onekligen står med elden synes mig utvecklad därur, att han ursprungligast tänkts ha sitt tillhåll i molnet, hvilket, såsom utgångspunkt fór blixten, kunde fattas som fyldt med eld (se Geirrödsmyten). Skildringen af Loke i klipphålan “und hveralundi*1 af Sigyn skyddad fór den ofvan hängda ormens etter, anser jag utbildad ur följande urgamla naturmytiska beståndsdelar: den i molnberget bättrade molndemonen; det som orm uppfattade regnet (indemas ahi, eljest i den nord. mytologion motsvarad af Midgårdsormen, Lokes son!); samt molnmön i molnberget med sin skål i handen (jfr den i berget instängda, 8kaldemjödet bevakande Gunnlöd samt de dryck kringbjudande valkyr-jorna). — Ett stöd för denna förklaring af Lokes namn finner jag i namnet på hans son "Nari eða Narvi“ (äfven Narfi; Snorraeddan; jfr Bugge, Edda, s. 422), säkerligen en hypostas af Loke sjäif; detta namn är att, såsom Bugge, Edda, s. 891 förklarar -nari i aldr-nari, i sammanhang med ags. nearwian tolka den hopklämmande (innestängande). Namnet på en annan son till Loke, Va/e, synes mig vara att sammanställa med ind. Vala, ett annat namn på Vritra. — Skälen för denna uppfattning af Lokes väsen hoppas jag för öfrigt snart fa på annat
ställe utförligare framställa.
