Sida 31
Sandsjö Smål., Disåsen, Brastad, Bohusl., (Holmberg II, 158)
och möjligen några andra. Det är emellertid omöjligt att af-göra, om ordet här står i betydelsen kvinlig gudom eller såsom nomen propr. Af större vigt är Dise offerkälla, Annelöf Sk. (Falfan. 216), där det förra har sannolikheten för sig.
II. De särskilda gudarne.
OdLen.
Svenskarnes dyrkan af denne gud framgår ej blott af främmande intyg, bland hvilka det märkligaste är det af Adam af Bremen, som omtalar, huru i Upsala tempel “Wodan44 fans af-bildad vid sidan af Tor; som vidare om “Sveonernas44 sätt att af bilda honom yttrar: “Wodanem sculpunt armatum, sicut nostri Martem sculpere solent;44 och om hans väsen: 44bella gerit hominique ministrat virtutem contra inimicos44. Ett be-stämdt fsv. intyg därom förekommer i C. Bur., där det s. 199 berättas, huru de hedniska svenskarne drogo den helige Filip-pus “tel mönstar i opsalom ok cuskajbo han tel at ofra marti som suæiar calla oj&en.“ *) Jämförelsen med Mars är af vigt, därför att den liksom skildringen hos Adam af Bremen be-stämdt visar, att Oden i Sverge varit en krigsgud, liksom han tecknas i den isl. literaturen.
Gudens namn ingår vidare i sv. liksom i andra germ. språk i namnet på den fjärde veckodagen. Ehuru väl detta hos germanerna är en öfversättning af det romerska dies Mercurii, får man för Sverges räkning ej omedelbart draga några slutsatser af denna sammanställning mellan Oden och Mercurius, enär veckodagarnes namn säkerligen genom sydgermanernas förmedling, ehuru redan före kristendomens införande, kommit till den skandinaviska norden (jfr Grimm 111 f.). I fsv. träffas formen (kloJcna) othcnsdagh i VGL II, (asku) opensda-gher i SML; opinsdaghcr i ÖGL och Sk. L.; opunsdaghcr i
*) I C. Bldst. “Swear Ok gøta kalladho odliin“ och i en annan
hs, “swea kalladhe odhin“; se s. 979.
