Sida 70
Ull
sådana äro de mycket talrika sammansättningarna med vi, äf-vensom de med lund. I andra finnes möjlighet af ett annat ursprung. Föga troligt är, att appell, ull ingår i ortn., då dess betydelse mindre väl lämpar sig derför. Saxo synes visserligen med sitt “campus laneus“ s. 445 afse UHeråker, men hans härledningar äro ej mycket värda *), och detta lat. uttryck visar blott, hvilken betydelse man på hans tid, långt efter kristendomens införande, kunde inlägga i namnet. Men det fins mansn. på hvilka man kunde tänka. Jag vet ej något säkert fall, där det ursprungligen enstafviga Uller, isl. Ullr förekommer som personn. **) De hos Rdq. II, 263 anförda formerna ulir L. 1390 och Oler L. 1640 (den förra på en runsten, den senare med munkstil på en grafsten, båda från Yg.) synes det mig ligga närmast att betrakta som tvåstafviga, således föreställande ett Ollir eller UUir efter ;a-dekl. (det förra
måhända ett Yllir; jfr sockenn. Yllestad, Yg., DS III, 79 Vlli-stadhum, 81 Yllistadhum). Men i DS III, 88, 89, 96 förekommer några gånger ett namn TJlle (skrifvet Vlle).***) Alla personer, som bära detta namn, äro från Upl. Namnet har jag eljest ej träffat. Då u och o i fsv. så ofta växla (se Rdq. IV), kan dock detta vara blott en annan form af ett just i samma handlingar rätt vanligt, äfven eljest förekommande namn Olle, Olli, latin. Ollo. Hvilkendera formen är den ursprungliga, vågar jag ej afgöra, då härledningen ej är klar ;f) emellertid är Olli den vida vanligare formen. — På gen. af detta namn kan man naturligtvis tänka, då man i sammansättningar träffar ett Ulla-.
*) Se t. ex. hans härledning af “Hyldetand*4 8. 361.
**) I sig själf vore ett sådant mansn. ej omöjligt, då i fomty. vul-þ*s förekommer åtminstone såsom sista led i namn. Försten, anför utom ett par osäkra fall formem Sigisvulthus och Cuniuld.
***) Den svaga böjningen af detta namn framgår däraf, att i samma lat. dokument, hvari det finnes, träffas former sådana som Toste, Gissle, Boue, men å andra sidan Thorirus. — I den isl. literaturen känner jag ett ställe, där Ulli kan vara mansn. Det är i Heimskringla, 01. S. Tryggvas. k. 53, där trälen Kark drömmer, att någon säger honom, att Ulli var död, hvilket Håkon Jarl uttyder så, att hans son Erlend månde vara dräpen. Vigf. vill här fatta Ulli som deminut af Erlend. Äfven här synes dock Ulli kunna vara gudens namn.
t) Möjligen råder sammanhang med det fly. namn Uldila, som af
Förstem. föres under vul/>us.
Källa: Project Runeberg ·