Sida 76
Ti [Tyr]
Gudens namn synes vidare ingå i kvinnon. Tifriper: ti-
frit (ack.) L. 1000, latin. Thifridis DS IH, 93, Tifridis om olika kvinnor DI, 96, 701, IV, 105. — Ett möjligen hithörande mansn. *Tibrander synes ingå i det jämtl. ortn. Ti-brandsholm (Styffe, s. 354).
Ett ortn. finnes, i hvilket gudens namn säkerligen ingår, nämligen Tiveden, fsv. Tivij&er (VGL), DS I, 738 (omkring 1270) Tyvid, V, 562 (1346) TyuijS; i de sista fellen utmärker troligen y, såsom så ytterst ofta i gamla diplom, ljudet i.*) — Andra sv. ortn. börjande med Ti- finnas ock, men i dem torde i allmänhet, såsom man vanligen antager, ingå ett motstycke till isl. ]&y, trälinna, pir Rigsý. 10 (jfr j&yborinn, fsv. j&ij&borinn, VML, j&ybarn, VG och GL); särskildt synes detta vara fallet med ortn. sådana som Tiarp, Tierp. **) Åtminstone kan saken ej närmare afgöras, då man ej har fomformer, genom hvilka kan bestämmas, om begynnelseljudet älst varit t eller p. — Grimm upptar s. 180 såsom hithörande de sv. ortn. Tistad, Tisby, Tisjö.
Måhända fins pä ett ställe gudens namn äfven ensamt stående bevaradt. Efter denne gud var ett af runtecknen upp-kalladt. Ett intyg om, att äfven i Sverge förhållandet varit sådant, kan möjligen ligga i den gotl. runinskriften 101, där det enligt Säve som tidsbestämning står: “k suntahr tir brim (d. ä. prim). Här är det dock, såsom Säve påpekar, äfven möjligt att upplösa t ir (verbet är). Hvilkendera tolkningen som bör föredragas, är knappt möjligt att afgöra.
Det Tyr, som af Hyltén-Cav. anföres I, 234, n, X, vågar
jag ej föra hit, då dess ljudförhållanden mycket skilja sig från hvad man enligt ofvan anförda former närmast har att vänta.
*) I det sist anförda brefvet skrifves t. ex. drøtnyng, tymi, fynnæs
m. m.
**) Tibble s., Upl., hette förr Thigbile, Styffe (1343).
Källa: Project Runeberg ·