Sida 28
Jag söker en jämförelse med andra taflor i lifvet och finner intet, som kan förliknas vid denna nattens förklaring, om icke aftonskimret på fönsterna af ett öfvergifvet hus, där kära vänner fordom bott, eller glansen af ett älskande öga, som ser på oss med tårar af outsäglig kärlek.
I en sådan nattafla är ingenting som förvånar, ögat bländas icke, hjärtat slår lugnt, man tycker att allt är som förr, och likväl är allting annorlunda. Hela naturen strålar; allt är så mjukt, så klart och så stilla begrundande. Gräset liknar det finaste sammet; alla löf tyckas vara genomskinliga; de hvardagligaste föremål, såsom en gärdesgård, en lada, en betande häst, tyckas omgjutna af en egen förunderlig fägring. Går jag i skogen, tycker jag att den hårda furan är som omlindad med bomull. Ror jag ut på sjön, tycker jag, att stränderna aldrig varit så intagande vackra. Därtill kommer stillheten öfver allt, som endast afbrytes af talltrastens melodiska sång, och den känsla af enslighet, som åtföljer natten. Allt detta liksom flyter in i åskådarens själ. Han känner inom sig det hemlighetsfulla sambandet mellan naturen och alla lefvande väsen. Det är som om nattens klarhet skulle öfverflyttas till människans öga.»
Z. Topelius.
E. Klimatet.
Till följd af landets olika höjd öfver hafvet är klimatet olika i kustlandet och längre in i landet. Inom kustlandet är luften fuktigare, och det regnar och snöar här mera än längre inuti landet. Somrarna äro vid kusten svalare och vintrarna icke så kalla som längre in. Detta beror på närheten af hafvet, som gör luften fuktig och medför ökad nederbörd.
Längre in i landet har man ett fullt utbildadt fastlandsklimat med långa, kalla vintrar och heta somrar. Vintern börjar vanligen i november, ehuru den då fallande snön sällan blir kvarliggande. Under december, januari, februari och mars har man merendels jämn vinter och godt slädföre. Då kan det någon gång bli så kallt, att kvicksilfret fryser. Men kölden
