Sida 65
N. Söderhamn.
Stadens läge och utseende.
Söderhamn ligger i en dalsänkning, som å södra sidan begränsas af tvänne bergshöjder, de s. k. Östra och Västra Stadsbergen, och genomskäres af en å, som har sin upprinnelse från sjön Örtjärn i Mo socken och vid den egentliga stadens västra gräns har sin mynning i Flaket, en inre vik af den från hafvet djupt inskjutande Söderfjärden.
Vid flere tillfällen har staden under gångna tider hemsökts af härjande eldsvådor. Hårdast drabbade dock, om vi bortse från stadens förstöring af ryssarna år 1721, olyckans slag natten mellan den 21 och 22 juli 1876, då lågorna inom få timmar lade 177 gårdar med magasin och bodar i aska. Förödelsen sträckte sig öfver stadens mest bebyggda delar, men nådde icke kyrkan och allmänna läroverkshuset. Innevånarna läto emellertid ej modet falla, utan grepo sig an med oförtruten byggnadsverksamhet, och efter få år reste sig å det afbrända området en stad i föryngrad gestalt med breda gator och hus i modern stil.
Stadens trefliga och inbjudande yttre betingas i väsentlig mån af det stora antalet planteringar, som anlagts efter 1876 års brand. Kungsgatan kantas af vackra trädrader. På Källtorget, vid Norra Hamngatan, nedanför Försörjningshuset och ofvanom Köpmantorget utbreda sig planteringar, som med sin rika mångfald af olika träd och buskar, sina bersåer och omsorgsfullt vårdade blomstergrupper erbjuda angenäma promenadplatser och hviloställen. Härigenom här ock omväxling åstadkommits i den för ögat tröttande enformighet, som ofta är utmärkande för mindre städer. En omtyckt tillflyktsort är Östra Stadsberget. På dess åt söder brant stupande sluttning äro trappor anlagda. Bergets krön prydes af förskönande anläggningar i omväxlande stil och på dess högsta punkt reser sig ett utsiktstorn, benämndt Oskarsborg. Från tornets öfversta platform kan man från en höjd af 67 meter öfver hafvet öfverskåda omkring 25 kvadratnymil af Helsingland. Den
