Sida 62
för sin flit, snygghet, välmåga och stilla sinnelag blifvit kalladt »Nordens holländare». Helsingebonden har alltid varit en fri man och högt värderat sin frihet. Han har själf ägt sin jord och aldrig lärt att ödmjuka sig för herremannen. Tyvärr börjar detta lyckliga förhållande taga slut, då han numera ofta säljer både jord och skog till bolagen och sedan får finna sig vid att blifva arrendator. Hans själfständighetskänsla har under ynglingaåren ofta urartat till själfsvåld med strider och slagsmål. Sederna ha icke alltid varit de bästa, i synnerhet i vissa socknar, där lönkrögeriet och brännvinsdrickandet florerat. Supseden har emellertid mycket aftagit på sista tiden, sedan en mängd nykterhetsföreningar bildats i de olika socknarna. Prosten Landgren i Delsbo och pastor Sefström i Ljusdal verkade på sin tid mycket för sedernas förbättrande och nykterhetssaken inom landskapet.
M. Hudiksvall.
Hudiksvall anlades af Johan III 1582. Staden ligger på näset mellan Hudiksvallsfjärden och den s. k. Lillfjärden samt breder ut sig uppåt höjderna på stränderna af dessa fjärdar. Läget är särdeles vackert och hamnen en bland de största och bästa i hela riket. Inloppet till staden går genom den milslånga Hudiksvallsfjärden, hvars skogbeklädda stränder med sina många villor erbjuda en vacker anblick. Vid inloppet ligga tvenne fyrar, den ena på Agön och den andra på Saltviksudde. Utanför fjärden ligga en mängd små öar med sina fiskelägen.
Staden är delad i tre delar: den västra, den mellersta och den östra. Den mellersta är mest bebyggd och skiljer sig genom den lilla kanal, som sammanbinder fjärdarna, från den västra. Östra stadsdelens befolkning utgöres hufvudsakligen af fiskare.
Stadens vackraste gator äro Östra och Västra storgatan, Trädgårdsgatan, Östra och Västra Tullgatan samt Sjögatan, som är planterad.
Bland byggnader må nämnas kyrkan, som invigdes 1672. Hon har flere gånger härjats af eldsvådor, men har under de
