Sida 59
Byggnadssätt, hemlif och folkseder
vanligt, att släktingar och grannar inbjudas samt medföra en mängd matvaror till bröllopsgården. Af föräldrar, släktingar och vänner erhåller brudparet en del husgerådssaker, penningar och annat mera. Förr har det varit vanligt, att prästen för gästerna har redogjort för, huru mycket hvar och en har gifvit. Därvid sparades icke på beröm. Detta kallades att lysa upp gåfvorna.
De gamla sockendräkterna börja allt mer och mer att afläggas. I Delsbo, Bjuråker och Järfsö äro de vanligast.
Nationaldräkter från Järfsö och Delsbo.
Männens dräkt såg i Jerfsö ut på följande sätt: röd yllemössa, svart rock med röda kanter på uppslagen samt stora granna mässingsknappar, gula sämskade skinnbyxor, blå strumpor och skor med spännen. Kvinnorna buro ett slags bindmössor af svart sammet eller rosigt kattun, lifstycke med långa skört samt randiga kjolar af hemväfdt tyg; Vid lifvet fasthäktades en väska eller »lommasäck», hvari »kyrk-kryddor» och annat godt förvardes.
I Delsbo brukade flickorna gå med bart, flätadt hår, hvarifrån långa band hängde ned åt ryggen. De mest framstående provinsdräkterna finnas i Delsbo och Bjuråker med bjärta, röda färger, band och bjäfs, synnerligen vid brudfärder. I Bjuråker färdas kvinnorna till kyrkan ridande i tvärsadel med utslaget hår, som ibland ligger utbredt öfver ryggen och axlarna och ibland fladdrar för vinden. I brudfärder rida både brudfolket och deras följe. Endast äldre personer åka.
Folket i Helsingland är kraftigt och själfständigt. Det har
Källa: Project Runeberg ·