Sida 29

kännes icke så hård, som den vid samma köldgrad skulle göra längre söderut, emedan luften är torr, och det vanligen är fullkomlig vindstilla, då det är som kallast. — Vanligen faller det ymnigt med snö. Denna snörikedom är af stor vikt för befolkningen, emedan den möjliggör timmerkörslorna i skogen. — »En bar vinter betraktas ock som en olycka och fruktas nästan lika mycket som ett missväxtår.» Vid jultiden äro dagarna korta, men det tindrande stjärneljuset och det majestätiska månskenet gifva ljus och fägring åt den långa natten. I april och maj kommer vårbrytningen. Då smälter snön, marken blir bar och safterna stiga upp i träden. Solen blir varm, floder och sjöar afkasta sitt istäcke, gräset gror, träden knoppas och skogarna fyllas af fågelsång. Solen stiger högre och högre och dagarna blifva långa. Det rikliga ljuset och värmen baddar på i dalarna, så att växtligheten utvecklas ofantligt hastigt. Öfvergången från vinter till sommar sker därför mycket fort. Endast få dagar efter sedan snön smält, är marken grön, löfsprickningen i full gång och åkrarna färdiga att beså. Detta gäller i synnerhet öfre delen af landet. Man måste då skynda på med vårarbetet Den sådda säden skjuter fort brodd och utvecklar sig till ax på några få veckor. — Nu är den sköna sommarens tid. Då skyndar sig allt att lefva, växa och mogna i det långa, nästan ständiga dagsljuset. Under juni och juli är det full högsommar. Augusti börjar lika varm, men afkyles så småningom genom de tilltagande nätternas längd. Stundom blåser en sval nordanvind. När han lugnar mot kvällen med klar luft, sjunker värmen i fuktiga trakter, och frost inträffar. September är ännu grön och stundom varm; men då begynner hösten med de mörka nätterna, regnen och stormarna. Luften blir svalare, nattfrosterna tätare, lofven gulna. I oktober står löfskogen i brokig färgprakt, till dess att växtriket domnar i vinterdvala, och den frusna marken åter betäckes af snö och vattnen af is.

F. Sten- och jordarter.

Berggrunden består af flera bergarter blandade om hvarandra; dock bestå de flesta bergen af granit och gneis. På några ställen har man funnit bergarter, som innehålla malmer.

Skannad sida 29