Sida 32
G. Växtligheten.
Växtligheten är mindre rik i Helsingland än i södra och mellersta Sverige. Detta beror därpå, att många växter icke förmå att uthärda den hårda vintern; den svaga jordmån, som finnes på många ställen i landskapet, medverkar äfven härtill. Sand och grus, som lägrat sig på bergåsarna och deras sidosluttningar, kunna icke nära ädlare växter, På sådana ställen växa endast barrträd, gran och tall. På sumpiga ställen och svedjeland växer löfskog, såsom björk, al, asp och vide. Björk förekommer för öfrigt i riklig mängd öfver hela landskapet. Ek växer, om den planteras, ehuru den sällan uppnår den storlek, som den har söderut. Lönn planteras ganska allmänt såsom prydnadsträd; men på många ställen taga årsskotten skada af vinterkylan, synnerligast om planteringen icke ligger skyddad för de kalla vindarna.
Mer härdig är poppeln; den förekommer så högt upp som i Voxna. Äpple- och päronträd finnas här och där och lämna någon afkastning. Af buskväxter förekomma syrén och bärbuskar såsom krusbärs- och vinbärsbuskar allmänt. I kustlandet och dalgångarna äfven som på enstaka ställen i skogstrakterna, där jordmånen är bättre, trifvas de vanliga sädesslagen, såsom råg, korn och hafre, samt ärter, lin och potatis. Hvete lyckas i kustlandet och södra Helsingland; dock är framgången af detta sädesslag mindre säker. Örter och blommor förekomma icke så talrikt som i södra Sverige. Blåsippor och gullvifvor m. m. växa endast på enstaka ställen. Däremot träffas åtskilliga växter, som eljest förekomma blott i nordligare trakter, däribland åkerbärsörten, hvars ljusröda blommor förekomma allmänt på backar och åkerrenar.
H. Djurvärlden.
Af vilda djur förekomma bl. a. räf, mård, utter, lekatt, älg, hare och gräfling tämligen allmänt i de stora skogarna. Lodjur förekomma sparsamt och björn mera sällan. Vargar hafva icke visat sig på många år. De hafva dragit sig uppåt fjälltrakterna i Lappland, Jämtland och Härjedalen, där de
