Sida 28
III.
Lifsvilkoren: Luft, solljus.
1) Luft.
Från första ögonblicket det lilla menniskofostret utkommit ur moderlifvet, ända till det sista andetaget, vid lefnadens slut, äro andningsapparaterna, lungorna och huden, i oafbruten verksamhet att i törstiga, fulla drag dricka luft ur den jordklotet omslutande stora luftoceanen. Endast på detta sätt erhåller organismen de ämnen, utan hvilka menniskan icke ens 5 minuter kan lefva, nemligen qväfgas och syrgas, i sådan väl afpassad förening, att 100 volumsdelar luft innehålla af den förra 79 delar och af den senare 21. Qväfgasen i luften tjenar nästan endast som regulator i den Allvise Skaparens händer åt syrgasen (den för lifsprocessen egentligen nödvändiga beståndsdelen), Likasom vattnets tillsats till alkohol är nödvändig i vin och andra sprit-drycker, hvilka utan denna regulator skulle genom sin högst retande och hetsande beskaffenhet mycket hastigare undergräfva helsan och ända lifvet, så är äfven i luften qväfgasen en nödvändig regulator för syrgasen, som eljest skulle alltför mycket påskynda lifsprocessen och förkorta lifvet. Utom dessa 2:ne de väsentligaste gasarter innehåller luften en högst ringa qvantitet kolsyregas (1,041 på 100 volumsdelar) och en olika qvantitet vattengas äfvensom några andra mindre betydande gasarter, ammoniak m. m. Bland de sistnämnda gaserna är kolsyran för menniskans lifsprocess högst skadlig, och utgör derföre en så ganska ringa tillsats i atmospherisk luft. Luft med större tillblandning af kolsyra dödar ögonblickligen, såsom förhållandet är med luften i den så kallade dödsdalen på ön Java, der ur jorden strömmar en stor hop kolsyregas. Många skeletter efter sålunda dödade menniskor och djur ligga kringströdda och äro att skåda på nämnda plats. Men lika farlig och skadlig kolsyran är för menniskor och djur, lika nyttig och nödvändig är den för växtriket, som för sin tillvaro behöfver kolet i kolsyran och derför upptager i sig denna kolsyrans beståndsdel, men lemnar
