Sida 63
VI.
Lifsvilkoren: Näringsmedel.
7) Näringsmedel, spis och dryck.
För att kunna tjena och begagnas som lifsmedel måste en sak hafva följande 3 egenskaper. Först och främst skall den innehålla sådana ämnen, hvarigenom organismen kan lefva och uppehållas, d. v. s. vara med densamma öfverensstämmande. Vidare måste näringsämnet gifvas menniskan i sådan form och sammansättning, att hon medelst sina matsmältningsorganer kan införlifva med sig och med nytta förbruka detsamma, alltså ej blott tugga och svälja utan äfven smälta (assimilera), eller till blod, safter, kött och olika väfnader m. m. normalt bearbeta det förtärda. Slutligen måste instinkten, i dess egenskap af högste och säkraste domaren i dessa mål, gilla ett näringsmedel såsom dugligt och godt, så att det icke förefaller menniskans syn, lukt eller smak obehagligt. Ehuru visserligen det tredje och sista vilkoret uti sig innesluter de båda första och alltså borde ensamt vara tillräckligt för bestämmande af ett tjenligt och sundt näringsämne, så våga vi dock icke uti en tid, som denna närvarande, då de allra flesta menniskor genom ett i så många afseenden naturstridigt lefnadssätt våldföra och förstöra sin rena instinkt samt i utbyte erhålla en falsk vilseledande, angifva instinkten såsom enda vilkoret i detta afseende, utan fästa uppmärksamheten äfven vid de båda andra. Vi vilja derföre nu i korthet söka afhandla och beskrifva
