Sida 41
IV.
Lifsvilkoren: Kammarvärme, kroppsrörelse m. m.
3) Kammarvärme, beklädnad, sängbädd.
Liksom menniskan, efter hvad vi nu sökt visa, med afseende på luft och ljus genom vår nuvarande kultur-förvändhet och bristande uppmärksamhet å läkares sida, i allmänhet kommit uti ett orätt, naturstridigt förhållande, uti ett förhållande af allt för litet, så befinner hon sig med afseende på värme och beklädnad tvärtom vanligen uti ett förhållande af allt för mycket. Vintertiden, då den uppvärmning, som om sommaren åstadkommes af solens heta strålar, måste ersättas genom eldning i spislar och kakelugnar, framträder menniskans naturstridiga förhållande till värmen starkast. I synnerhet eger detta rum i skogsbygder på landet, der riklig tillgång på bränsle finnes och man alltså ej behöfver spara dermed: vidare i kollegier, embetsverk m. m., hvarest uppvärmningen sker på allmän bekostnad, och slutligen i sjukrum. I alla dessa lokaler finner man vid undersökning med thermometern luftens värme vanligen uppstiga till + 20 à 24° Celsii. Då man tager i betraktande den allt för stora torrhet, kammarluften med en sådan hög temperaturgrad antager, äfvensom dess inpregnerande med skadliga kolgaser genom spjellets allt för tidiga tillslutande och med kolsyra vid rummens otillräckliga luftvexling och flera menniskors sammanboende, dervid äfven andra osunda organiska utdunstningar ega rum, så förstår man väl, huru högst förderfligt för helsan och lifvet vistandet i dessa rum måste vara. En sådan het och osund
