Sida 369
Kvinnan VwĂ€ffl J:fyaf':>« ; J152»52*5 k... ma Ăżijm \ -i N:r 30 (136) Fredagen den 25 juli 1890. 3:dje Ă„rg. Annonspris : 35 öre pr petitrad (10 stafvelser). För »Platssökande» och »Lediga platser» 25 öre. UtlĂ€ndska annonser 70 öre pr petitrad. Tidningen kostar endast 1 kr. för kvartalet, med Iduns- Mode- och Mönstertidning i kr. 65 öre; postarvodet inberĂ€knadt. Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. TrĂ€ffas Ă„ byrĂ„n ti. 10â11. Allm. Telsf. 61 47. Utgrifningrstid: hvarje helgfri fredag. Lösnummerpris: 15 öre (vid kompletteringar). ByrĂ„: Drottninggatan 48, 1 tr. Prenumeration sker i landsortens,post- anstalterna, i Stockliolm hos red., i boklĂ„dorna och tidningskontoren. Ă„ Ă€r det sagdt, att dĂ„ de gamle egyp- tierna firade sina fĂ€stliga gillen, satt alltid ett benrangel till bords midt ibland glada sĂ€ll- skapsbröder. Den stumme gĂ€stens nĂ€rvaro midt un- der festjublet var en stĂ€n- dig pĂ„minnelse om fĂ„fĂ€ng- ligheten af all jordisk fröjd. Knappast bade de hur- rarop tystnat, hvarmed Norges hufvudstad hĂ€lsat det tyska rikets unge hĂ€r- skare, förrĂ€n den norska jorden Ă„ter betrĂ€des af en lĂ„ngvĂ€ga frĂ€mling. Men nu ljuda inga hurrarop, höras inga kanonsaluter, och inga bugande hofmĂ€n hĂ€lsa den irrande frĂ€m- lingen vĂ€lkommen. Tyst och obemĂ€rkt gĂ„r hon fram, den svartklĂ€dda kvinnan med det hvitnade hĂ„ret och de af Ă„r och sorger hĂ€rjade dragen ; och de, som möta den dystra gestalten, trĂ€da med en tyst bugning Ă„t sidan, sĂ„som kĂ€nde de, att skuggan af ett stort för- flutet glede dem förbi. Det var en tid, dĂ„ denna kvinna var van vid att annorlunda hĂ€lsas. Ănnu för elt fjĂ€rdedels sekel sedan strĂ„lade Eu- genie, kejsarinna af Frank- rike, i hela glansen af skönhetens och lyxens majestĂ€t, och vid foten af mm Exkejsarinnan Eugenie. den tron, hvarifrĂ„n hon dikterade modets lagar för vĂ€rlden, böjdes hyl- lande knĂ€ af allt hvad tiden Ă€gde störst i makt, i rikedom och snille. Blida nornor hade vid hennes vagga slösat med goda gĂ„fvor: skönhet, rikedom, börd, allt hvad som plĂ€- gar aktas sĂ„som kĂ€nne- mĂ€rke pĂ„ jordisk lycka, var henne i rikaste mĂ„tt beskĂ€rdt. Storhetens glans fick hon njuta sĂ„som fĂ„, men dess förgĂ€nglighet har hon ock mer Ă€n de flesta dödliga fĂ„tt röna. Eugenie de Montijo, grefvinna af Teba, föd- des 1826 af en bland Spa- niens Ă€dlaste Ă€tter, hvars anor mĂ„hĂ€nda nĂ„ upp Ă€nda till vestgoternas da- gar. Om hennes första ungdom Ă€r ej mycket att förtĂ€lja, innan hon i bör- jan af 1850-talet vid Tui- leriernas fester framstod i fulla glansen af sin yp- piga spanska skönhet och sĂ„g hela den eleganta Pa- riservĂ€rlden vid sina fot- ter. Men det var ej blott om skönbetens pris, som hon tĂ€flade. Det Ă€r sagdt om henne, att hon var lika hĂ€rsklysten som skön, och bakom henne stodo de, som visste att begagna sig af hennes tjuskraft för sina högt gĂ„ende syf- ten. Eugenie de Montijo var en kyrkans fromma