Idun: 1890

Kvinnan mm jpHå E=ilå :.r --=1 ' - ~ IpH ms fil N:r 5 (111) Fredagen den 31 januari 1890. 3:dje årg. B yr à: Drottninggatan 48, en tr. Annonspris: 25 öre pr petitrad (=10 stafvelser). Utländska annonser 50 öre raden. Tidningen kostar endast 1 kr. for kvartalet, med Iduns- Mode- och Mönstertidning 1 kr. 65 öre; postarvodet inberäknadt. Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. Träffas ä byrån kl. 10—11. Allm. Telef. 6147. Utgrifning'stidï hvarje lielgfri fredag. Lösnummerpris: 15 Öre (vid kompletteringar). Prenumeration sker I landsorten: å postanstalteroa. I Stockholm: hos redaktionrn, i bok- lådorna samt å tidningskontoren. .»ll konst är och ööÜ bör vara natio- nel», säger någonstädes Martensen. Om vi ock ej kunna medgifva, att allt, som i dessa dagar gör an- språk på att bära kon- stens insegel, verkligen desslikes eger en natio- nel prägel, så måste vi å andra sidan med glädje erkänna, att det gifves — vi tänka nu särskildt på förhållan- dena här hemma — konstnärer, hvilkas hela sträfvan gått och går i en sannt fosterländsk riktning. I detta hänseende torde väl ingen stå prof- vet bättre än den be- römda svenska kvinna, hvars namn läses här ofvan. »Ingen är så fattig, att han ej eger en slant», lyder ordstäfvet. Ingen svensk man eller kvinna bör då heller vara obekant med Lea Ahlborns konst. Den mest popularise- rade formen har den nämligen tagit sig i alla koppar-, silfver- och guldmynt, som sedan sex och trettio år till- baka för Sveriges riks- banks räkning grave- rats och präglats. Få torde väl vidare de vara, som ej i sitt Lea Ahlborn ilöiiijtxXXXXXXXXXXXXX XX- mzzxmsaszr. hem uppbevara eller åtminstone mångenstä- des mötts af öfriga al- ster af hennes konst- närliga flit, hvilken gif- vit upphof till de allra flesta medaljer, minnes- och belöningspenningar, som på senare tider här hemma utgifvits af akademier, sällskap och föreningar af alla slag. Och många äro de, som i den rikt och mångsidigt begåfvade kvinnan haft nöjet lära känna en äfven inom större stilartermed fram- gång verkande konst- närinna, hvilken afvun- nit skulpturen triumfer, målarkonsten högst er- kännansvärdaresultat. * * De massiva järngrin- darna vända sina guld- krönta gaflar, beseglade af lås och bom, som af- värjande mot Handl- verkaregatans samfärds- ström, och innanför deras galler synes en hotfull militärpost med taktmessiga steg, gevär på axel, långsamtvandra fram och åter. Främ- lingen stannar, nyfiken och undrande. Månne ett fängelse, som sånoga bevakas? Men den underkun- nigestockholmaren, som