Sida 41
Kvinnan nag ĂŻ-iĂtl sehr lâSÿßW N:r 4 (110) Fredagen den 24 januari 1890. 3:dje Ă„rg. B yrĂ„: Drottninggatan 48, en tr. Annonspris: :25 öre pr petitrad (=10 stafvelser). UtlĂ€ndska annonser 50 öre raden. Tidningen kostar endast 1 kr. for kvartalet, med Iduns- Mode- och Mönstertidning 1 kr. 65 öre; postarvodet inberĂ€knadt. Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. TrĂ€ffas Ă„ byrĂ„n kl. 10â11. Allm. Telef. 0147. Utg*ifning* sti d: hvarje helgfri fredag. Lösnummerpris: 15 öre. Prenumeration sker I landsorten: Ă„ postanstaiterna. I Stockholm: hos redaktionen, i bok- lĂ„dorna samt & tidningskontoren. fl. et Ă€r nu öfver tre decennier, sedan en cvung svensk kvin- L na, hvilken leds- nat vid att Ă€r ut och Ă€r in plugga a-b-c i smĂ„ttingar, sĂ€g sig om efter ett annat fĂ€lt för sina kunskaper och sin intelligens. I den landsortsstad, Ărebro, dĂ€r hon och hennes högt bildade moderhöllo skola, egde en slĂ€gting ett bok- tryckeri, och hĂ€r ingick nu den unga flickan sĂ„- som lĂ€rling samt blef efter genomgĂ„ngen kurs vĂ€lbestĂ€ld konstförvandt. Ă r 1858 blef hon satt i tillfĂ€lle att i en af vĂ„ra mindre stĂ€der köpa ett litet tryckeri och beslöt att dĂ€rifrĂ„n utgifva â en tidning *. SjĂ€lf ville hon visserligen blott sys- selsĂ€tta sig med det rent typografiska och antog, att i staden skulle kunna erhĂ„llas manliga krafter för tidningens redige- rande. SĂ„dana funnos nog ock, men man an- sĂ„g, att det nya bladet ej behöfde annat Ă€n an- nonser och legala under- rĂ€ttelser. Men detta en- samt ingick ej i den unga tryckeriegarinnans pla- ner, och dĂ„ ingen annan ville, började hon sjĂ€lf * Hon Ă€r den första kvinna, som i Sverige uttagit till- stĂ„ndsbevis för utgifvandet af tidning. Louise Flodin txxxirxxXxrxxxxxxxxxxxxxxxrxxxxxx; ^rxxlxxxxXxxxxxxxixxxrfXxxxtXXxxrtxlX:,/0. w///////m , WwM f'rxxxxxxxxxxxxxxxxxx'xxxxxrxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx^ixxxxxx^sxxxxxtXxxx;^ SW. v/m, km ml redigera sin tidning, skref smĂ„ uppsatser i dagens och ortens frĂ„gor *, skaf- fade sig korrespondenser och notiser, dem hon sjĂ€lf uppsatte och lĂ€ste korrek- tur pĂ„, samt tryckte bla- det. Hvad som uppsattes om dagen, fick »aflĂ€ggas» under nattens timmar. NĂ„, det var vĂ€l ock en liten »blacka», bara! â sĂ€ger man. Visst icke! Det var en af svenska landsortspres- sens pĂ„ sin tid förnĂ€m- sta organ, till formatet ganska stort, till inne- hĂ„llet vexlande och rik- haltigt. Den, som nĂ€r- mare intresserar sig för svenska kvinnans sociala frigörelses historia, kan gĂ„ till Kungl. Bibliote- ket och begĂ€ra fĂ„ se Arboga Tidning för Ă„ren 1858âG2, och försöke han sedan jĂ€fva mitt om- döme hĂ€rofvan! Att den unga redak- trisens arbete ej blef ouppmĂ€rksammadt Ă„, i afseende Ă„ literatur, »högre ort», bevisar det erkĂ€nnande, som i en af Orusenstolpes pĂ„ den ti- den sĂ„ uppmĂ€rksammade * Hennes första jour- nalistiska triumf var, att hon efter Ă„tskilliga »ledare»' i frĂ„gan fick stadens tornur, hvilket i Herran vete hur mĂ„nga Ă„r stĂ„tt, Ă„ter i gĂ„ng, sĂ„ att man i staden kunde ordenfligt »följa med sin tid».
