Idun: 1890

Kvinnan m/M Stockholm, Oemandts Soktr.-Akticb. N:r 48 (154) Fredagen den 28 november 1890. 3:dje årg. Annonspris : 35 öre pr petitrad (10 stafvelser). För »Platssökande» och »Lediga platser» 25 öre. Utländska annonser 70 öre pr petitrad Tidningen kostar endast 1 kr. för kvartalet, med Iduns- Mode- och Mönstertidning i kr. 65 öre; postarvodet inberäknadt. Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. Träffaa â byrån kl. 9—10. Allm. Telef. 6147. Utg* ifn in gr s tid: hvarje helgfri fredag. Lösnummerpris: 15 öre (vid kompletteringar). Byrå: Hamngatan 16, 2y2 tr. (rnidt för Kungsträdgården.) Prenumeration sker i landsorten å post- anstalt, i Stockholm hos redaktionen. « â tidningarna for någon vecka se- dan meddelade, att fröken Emi- f lie Risberg i Örebro aflidit, fann detta sorgebud säkerligen gen- klang i hundra — för att ej säga tusentals bröst. Från lyckliga hustrur i egna hem, från kvinnor, som på egen hand pröf- vat på att slå sig fram genom lifvet,kommo tack- samma tankar till den aflidnas bår och dröjde där, 'vittnande om ung- domsminnen från den skola, som bar den af- lidnas namn. Och i dessa minnen skall lärarinnan och uppfostrarinnan Emi- lie Risberg lefva kvar. Hennes gamla elever ha säkert ej glömt henne under de senaste årens själfvilliga tillbakadra- genhet, de skola ej hel- ler glömma henne nu, då hon för alltid för- svunnit. Och Emilie Risbergs lifsgärning förtjänar att minnas. Författarinnan E. R. är måhända glömd, men en 40-årig nitisk och plikttrogen verksam- het i undervisningens och uppfostringens tjänst, och detta i flickskoleväsendets barndom, skall och kan ej förgätas. Emilie Risberg. i» II I ■»Il fei Emilie Risberg föddes i Skara 1815. Hennes far var postmästare i sta- den, och det var sålunda i ett ansedt ämbetsman- nahem, som hon fick sin uppfostran. Flickskolor funnos ej på den tiden, de uppväxande flickorna voro hänvisade till un- dervisningen i hemmet. Det torde kunna anta- gas, att denna undervis- ning ej mäktade tillfreds- ställa Emilie Risbergs goda hufvud och lifliga kunskapsbegär. Med en anspråkslöshet, högst o- vanlig hos dem, som på egen hand förskaflat sig sitt vetande, säger hon om sitt eget kunskaps- mått: »Jag hade aldrig själf genomgått någon skola och mest genom själfstudium letat mig till det ringa mått af ve- tande jag egde.» Att detta »letande» efter kunskaper ingalun- da var fruktlöst kunna Emilie Risbergs många, f. d. elever intyga. Men att det fordrat energi och arbetsamhet, kan man förstå, och kanske har man här att söka orsaken till Emilie Ris- bergs beslut att egna sitt lif åt uppgiften att för sina efterföljarinnor göra vägen till kunskapen lät- (