Sida 19
Änglarne. Af O. Bång
såsom medelpunkten i skapelsen. Gud har icke tagit på sig änglarnes natur, men människors natur har hau tagit på sig. Fastän änglarne således äro starkare oeh mäktigare, så äro likväl människorna rikare. Änglarne äro blott andar, men människorna äro både ande och natur. Och emedan Guds människoblifvande har försiggått ibland oss, kunna vi ingå i den fullkomligaste förening med Gud, under det änglarne icke på det omedelbara sätt, som vi, kunna delaktiggöras af hans kärleks uppenbarelse.
Här nedan vill jag återgifva några intryck, hämtade ur Guds eget ord, om dessa andliga af Gud skapade väsenden, hvilka under det de uträtta sin skapares befallningar, och befordra hans afsikter, förhärliga honom själf ocn tjäna människorna — dessa heliga änglar — våra osynliga skyddsvakter, vänner och hjälpare under vår längre eller kortare pilgrimsfärd genom tiden.
Deras antal beskrifvas såsom ganska stort och de förekomma under olika benämningar, hvilka synas antyda, att en viss progression i makt och fullkomlighet äfven ibland dem äger rum. Så benämnas somliga för öfveränglar, till och med furstar öfver Herrens här. Det finns således öfverordnade och underordnade äng-lamakter och väldigheter. Såsom det i människovärlden finnes öfverordnade och underordnade, så synes det äfven vara bland änglaskarorna. Och Gud har så lörordnat och bestämt i sin vishet.
Profeten Daniel omtalar huru han såg, »att stolar ställdes fram, och den Gamle af dagar satte sig. Tusen sinom tusen (en million) tjänade honom, och tio tusen sinom tio tusen (hundra millioner) stodo infor honom, t. Kap. 7: 9, 10. Kristus sade till Petrus under den mörka Getsemanenatten: »Eller menar du, att jag icke kunde bedja min fader, att han nu ville sända till min hjälp mer än tolf legioner änglar». Matt. 26: 53. Uti Uppb. 5: 11, 17 beskrifver aposteln Johannes deras antal sålunda: »Och jag såg, och jag hörde en röst af många änglar rundt omkring tronen, och deras antal var tiotusen gånger tiotusen och tusen gånger tusen». O, det är en väldig skara, oräknelig och af många slagl Och det är en här, som aldrig förminskas i antal.
De första änglar vi läsa om i bibeln är Keruberna, hvilka fingo i uppdrag att för den i synd fallna människan bevaka vägen till lifvets träd i paradiset. Dessa heliga änglar erhöllo också sedan längre fram i tiden det uppdraget att närvara vid nådastolen, då Gud uppenbarade sig i det allra heligaste. Han uppenbarade sig dä, heter det, »mellan Kerubim på nådastolen». — Serafim är benämningen på andra änglar. Namnet betyder eldiga, glänsande väsen. Profeten Esaias omnämner dem och säger: »Jag såg Herren sitta på en hög och härlig tron, och hans släp uppfyllde templet. Serafer stodo ofvan honom, hvardera med sex vingar. Med två betäckte de sina ansikten, och med två betäckte de sina fötter och med två flögo de. Och den ene ropade till den andre och sade: »Helig, helig, helig är Herren Sebaot». Es. 6: 2, 3. Deras eldiga utseende kan beteckna deras brinnande kärlek till Herren, vingarne deras lust och villighet att uträtta hans befallningar.
Några af änglafurstarnes namn känna vi också: Mikael, Gabriel och Rafael.
Änglarnes utseende är för oss heller ingen hemlighet. Understundom hafva de trädt i en så nära förbindelse med
människan, att de ha måst uppenbara sig och blifva synliga. Då de tre änglarne besökte Abraham i Mamres eklund, uppenbarades dessa för honom såsom vanliga män. De åto af den tillagade maten, som framsattes för dem, och voro lika vanliga människor, ehuru det icke är otroligt att bakom den jordiska skepnaden, eller under den resdräkt som de buro, något af den himmelska framskymtade, ty det heter om Äbraham, »att han bugade sig djupt till jorden för dem». De två af dessa änglar behöllo samma utseende, när de därefter anlände till Sodom och gästade Lots hus. — Då profeten Elisa var i Dotan, omringad af Syriens krigshärar, och hans tjänare var mycket orolig och fruktande härför, då bad Elisa att Herren skulle öppna hans ögon, »Och Herren öppnade tjänarens ögon och han såg, och si, berget var fällt af brinnande hästar och vagnar rundt omkring Elisa». I en sådan skepnad uppenbarade sig dessa osynliga makter vid detta tillfälle; de syntes såsom väldiga och oöfvervinne-liga krigshärar. När öfverängeln Gabriel visade sig för Sakarias i templet och för jungfru Maria i det stora uppdrag att bebåda dem om Johannes och Jesu födelse, då uppenbarade han sig helt visst uti sin härligt glänsande himmelska dräkt, ty det berättas om dem båda att »de blefvo förskräckta när de sågo Herrens ängel».
Profeten Hesekiels syn af änglarne gifver stöd åt den allmäuna uppfattning att änglarne hafva vingar — glänsande vingar. Och, enligt den heliga skrift, veta vi också att de icke endast äro utrustade med en ovanlig makt och kraft, utan äfven med en fullkomlig sång och musikkonst. Ja, de äro underbara väsen, änglarne, af Gud hvar för sig skapade och danade till sin bestämda uppgift. Och såsom intet i skapelsen är fullständigt likt det ena eller det andra men allt ändå fullkomligt harmoniskt, så kunna vi icke heller tänka oss, att änglarne äro skapade efter ett enda mönster allenast, utan äro de sannolikt mycket olika hvarandra i utseende och begåfning. En gång skola vi få se det, när vi få göra deras personliga bekantskap. Den himmelska världen är och blir en underbar värld.
Till sist vilja vi något betrakta deras makt och verksamhet. — Änglarnes makt är stor, ty de göra intet annat än hvad Gud befaller dem att göra. De två änglar, som förde Lot och hans familj ut ur Sodoms stad, förstörde sedan hela den ängden på ett så förskräckligt sätt och så grundligt, att årtusenden sedan icke kunnat igensopa spåren däraf. Ett buller och brak i de öfre regionerna af Guds änglar, »ett dån af vagnar och hästar och ett dån af en stor härskara», åstadkom under en natt sådan panik och villervalla i syrernas läger utanför Samarias murar på profeten Elisas tid, att hela den fientliga hären flydde såsom för lifvet, lämnande all tross och alla förråd efter sig. En enda ängel slog under konung Hiskias Q ortonde regeringsår på en natt den stora assyriska krigshären, etthundraåttio-femtusen män, så att, när man vaknade på morgonen i judafolkets läger, fanns ingen fiende att frukta; den var fullständigt oskadliggjord. En sådan stor makt hafva änglarne.
Och deras verksamhet består uti att lofva och tjäna Gud, uträtta hans befallningar, förkunna hans vilja samt tjäna Herrens trogna här på jorden, hindra dem från synd och bevara dem från olycka och allt ondt. Det var en Herrens ängel, som visade den arma och utdrifna tjänstekvinnan
Källa: Project Runeberg ·