Julfrid: 1904

Om krigen.

Af Karl Palmberg.

i skogen synas icke för idel träds skull, säger det bekanta ordspråket. Så flöda de lofprisande orden och skrifterna om krigen så rikligt, att några sanna utsagor om krigen svårligen kunna komma fram för detta flödes skull. Hänförda skalder, från Deboras och Davids dagar, besjöngo krigen i eldiga sånger; krigshjältarnes bedrifter beskrefvos och prisades på glödande prosa; krigsvetenskapen gjordes till ett äradt studium vid särskildt därför inrättade akademier; byster och ärestoder restes under hänförande tal åt framgångsrika fältherrar eller slogos åtminstone medaljer till deras ära. Ja, det har gått så långt, att månget lands invånare nästan skämmas för sin äfven lycklige regent, därest han icke äfven är en ärad fältherre eller åtminstone framställer militärväsendets skyddande och härarnes förökande såsom en af sina förnämsta uppgifter. 1 öfverensstämmelse därmed färdas en kunglig eller furstlig brudgum vanligen i sitt bröllopståg i en krigares dräkt, på en ståtlig krigshäst; och till sin kröning rider konungen helst som fältherre i spetsen för en mängd krigare; ja, då han följer sin företrädare i likföljet till grafven, sker äfven det nästan alltid i krigsdräkt. Sålunda krig, krig, krig! Krigets pris höjes i alla tonarter, på alla sätt och genom alla medel.

Trots allt detta begynna rätt betydande gläntor eller öppningar huggas i skogen för att

Ryska trupper mottaga välsignelsen innan de afgå till krigsskådeplatsen.

Bild från Irkutch.

fullfölja vår bild —, genom hvilka sanningens strålar få åtminstone skymta fram. Uthuggarne äro här som alltid män af folket, ledare för arbetarerörelser eller speciella fredsapostlar, hvilka skakat af sig det traditionella och officiella eftersägandet och tänka själfständigt. Facklan före dem in genom den mörka skogen, föres af grefve Leo Tolstoj, men ljuset i facklan är tändt af fridsfursten själf, Jesus Kristus. För forna krigssånger begynna redan fridssånger ljuda genom de öppna gläntorna, hvaraf uthuggarne hämta mod till nya ansträngningar.

En jämförelse, lånad från kampen mot rusdryckerna, profeterar om, att dessa gläntor städse skola vidgas och växa i antal. Samma braskande loftal, som nu hållas öfver krigen och krigsbragderna, höllos förr af dryckesse-dernas vänner öfver drickandets gagn, nytta och glädje. Samma poetiska utgjutelser, som strös för krigshjältarnes fötter öfver hjältemodet, hjältedåden och hjältedöden, ströddes en gång för hjältedåden i drickande, för glasens klang, det i dem pärlande vinet o. s. v. Och samma lef-verop, som nu höjas af trupperna för deras fältherrar och af menige man för trupperna, skrålades en gång mot riddarne af glaset på krogar och vid gästabuden. Rusdrycksväsendet och dryckessederna voro då lika högt ärade,