Julfrid: 1904

JULFRID

Soluppgången af höjden.

En soluppgång af höjden har besökt oss.

Luk. 1: 78.

rden äro hämtade från Sakarias profetiska lofsång, då han, efter sin sons omskärelse, åter fick sin tungas bruk.

Solen liknas i 19 psalmen vid en hjälte. Solen är en hjälte, ty vid sitt framträdande skingrar den ögonblickligen sina fiender, mörkret och kölden, och framkallar ljus, värme och lif. Jesus liknas i vår text vid solen och hans födelse vid en soluppgång. Skön och härlig är soluppgången en sommarmorgon i vår nord, men än skönare var uppgången af rättfärdighetens sol, då Jesus föddes i Betlehem, omgifven af änglars lofsånger och människors tillbedjan. Soluppgången sker doldt för de flestas ögon. Det stora flertalet människor sofvo då och fingo ej bevittna glansen af sommarsolens framträdande. Blott några enstaka vandrare förunnas detta sköna skådespel. Hela judiska folket låg i djup andlig sömn, då dess konung föddes. Blott några herdar, som vakade och höllo vård om sin hjord, fingo den saliga fröjden att vara de första att skåda Jesus, soluppgången från höjden. Fastän icke alla kunna eller få bevittna själfva soluppgången, få dock de flesta del af solens värme och ljus; så sprider och Jesussolen sina välsignelser ut öfver alla folk och länder, om än blott ett land var hans vagga och blott några få fingo fröjdas att se det nytända himlaljuset. Såsom solen ej kan på en gång upplysa alla länder, emedan en del äro vända ifrån solen och därföre i mörker, men Gud likväl nedlagt den arten hos jorden, att hon skall lika som på en axel vrida sig omkring, för att på alla sidor bestrålas af solen, så kunde icke alla folk på en gång få del af Jesus; men vår fader i himmelen har så ordnat att genom mission Jesus Kristus skall uppenbaras för alla folk. Det är uppenbart att den lekamliga solen i sin gång från öster till väster får förebilda Jesussolen, som genom evangelium går samma väg.

Vid solens uppgång skingras nattens dimmor, skuggorna vika och mörkret flyr. Mörk var mänsklighetens natt fore Jesu ankomst. Vantro och otro hvilade såsom tunga dimmor öfver människornas hjärtan; alla slags laster och synder, sådana de beskrifvas i Rom. i och 2 kap., drefvo likt mörka skuggor sitt fördärfliga spel bland både judai och

hedningar, och stort var okunnighetens mörker bland alla folk. Ingenstädes lyste en stråle af sann kunskap om lefvande Gud. Så kom Jesus. Genom sin lära och sitt lif återgaf han människan icke blott den rätta kunskapen om Gud utan spridde äfven klart ljus öfver allt, som rör själens förhållande till Gud och de eviga tingen, och genom sin död blef han försoningen för världens synd. Hvar något hjärta öppnade sig för honom, där gick han in med sin kärlek och spred ljus, glädje och frid. Och öppet var hvarje hjärta, som kände och erkände sin synd. Såsom det var under soluppgångens dagar, då han vandrade i köttet, så är det ännu och skall förblifva så länge syndare finnas, som behöfva frälsas. Solen är människornas vän och hjälpare. Jesus ännu mera. »Jag är icke kommen att döma världen utan för att frälsa världen», säger han själf. — Behöfver du frälsas. Jesus är frälsare, han kan och vill göra det. Behöfver du syndernas förlåtelse. Bekänn din synd för Jesus; han är trofast och rättvis, att han förlåter den bekända synden. Behöfver du rening: »Jesu blod renar från alla synder.» Är du alldeles ovärdig att få komma ur ditt elände: den som kommer till Jesus, kastar han sannerligen icke ut.

En soluppgång af höjden har besökt äfven oss. Äfven vårt älskade fosterland har haft och har ännu detta kära, saliggörande besök. Guds ande hvilar öfver nordanland. Känn hur soluppgången besökt äfven din själ. Har verkligen vantrons och otrons dimmor skingrats i ditt hjärta för Jesusso-lens ljus, sådan det lyser dig till mötes i Guds eget uppenbarade ord? Har verkligen de synder och laster, som voro bundna vid dig och följde dig såsom skuggan följer kroppen, vikit och du fått börja ett lif i rättfärdighet och kärlek? Har du verkligen i och genom Jesus fått lära känna Gud såsom din egen fader i himmelen och funnit försoning och frid med honom? Då, min älskade, kan du ock sjunga: »Soluppgången af höjden har besökt mig».

Minnet af denna soluppgång få vi ännu en gång fira med hvarandra. Må vi kunna fira detsamma med tack och lof, såsom de där i våra hjärtan fått ljus och lif från detta himmelens stora ljus.

S. E. Hagberg.