Sida 26
Bhilerna. Af A. P. Franklin
NÖDSKOTT.
Af Märta Lagerfelt.
Doft i natten nödskott hördes; Ljudet snabbt af vinden fördes Vida öfver dimhöljdt land. Fiskarena strax förskräckta, Ur sin hvila plötsligt väckta, Skynda spejande till strand.
Hör, de rop om hjälp förnimma! Se, i dagens första strimma Snöhvitt glänser vågors skum! O, ett barkskepp, dyrbart lastadt, Ibland bränningarne kastadt, Sjunker långsamt, tum för tum!
Hafvet snart sitt byte slukar. Slitna fladdra seglens dukar, Rår och master brutits af. Skynda, skynda, hjälp att sända! Månget dyrbart lif kanhända Räddas kan ur upprördt haf!
***
Rundt omkring dig alla stunder Själar sjunka och gå under Uti syndens vågobrus. Var du den, som hjälpen räckte? Sade du ett ord, som väckte Längtan efter lif och ljus?
Bhilerna.
Skogsbhilerna.
Ganska få känna till bhilerna. Ingen Homer bland dem, som gjort dem kända. Ingen Herodotos, som nedskrifvit deras historia, inga religiösa böcker, inga sagodikter, som förtälja om gångna dagar, om förra boningsplatser, ut- och invandringar, segrar och nederlag.
Först i Ariemas skrifter lär man, att vid deras invandring bhilerna bebodde de fruktbara slätterna i Centrahndien och Gujnat. Så småningom blefvo de bortjagade från sina besittningar till de mera oåtkomliga bergskedjorna Vindhija och Satpüra. Hur svårt det måste ha varit, att så där blifva fråntagna hem och härd, känner hvar och en, som har den minsta förkärlek för den plats hans förfäder bebott. Det skedde heller icke utan svåra och hårda strider, i hvilka många, både asier och bhiler fingo sätta lifvet till. Invandrarna voro dock öfvergsna i stridskonst och hade bättre vapen. Följden blef att bhilerna drogo sig undan till bergstrakterna. Här förde de nu för århundraden ett nomadlif och lefde af jakt och fiske. Gamla, gråhårige män veta ännu berätta många högst intressanta historier från den tiden, huru deras förfäder brottades med tigrar, leoparder, björnar, vildsvin m. m.
Källa: Project Runeberg ·