Julfrid: 1904

Tvenne hemgdngne sdningsmdn.

i e båda fotografierna, som synas här nedan i Julfrid, äro icke obekanta, nej, många af Julfrids läsare kände dem nog väl, åtminstone den ene: distriktsföreståndaren Carl Johan Nyvall från Karlskoga i Vermland.

Båda hafva varit flitige såningsmän; den ene frikyrklig: C. J. Nyvall, den andre kyrklig: prosten Axel P. Falk. Åtminstone intog prosten

lighet hade han ett godt och faderligt herdesinne. O, hvad han var snäll och vänlig! Tack, gamle broder, för godt kamratskap! Hvile du i frid tills Jesus väcker dig!

Prosten Falk kände jag icke personligen. Men jag har i "gamla skrifter" ofta sett hans namn nämnas bland dem, som varit med om det andliga frigörelsearbetet i vårt land.

Prosten Falk var en bland dem, som under-

jr

Distriktsförestlndaren Carl Johan Nyvall. †

Falk under de senaste åren af sin lefnad en mera kyrklig hållning. Båda ha efter bästa förstånd och i rent uppsåt, med ospard möda verkat Herrens verk. Vi äro vissa därom. Båda höllo ut. Jag vill minnas, att gamle Nyvall sjuknade under utöfvandet af sitt ansvarsfulla kall.

Hvila — det ordet kände knappast Nyvall till. När jag såg honom, var han i arbete. När andra togo sig en liten rast vid mötena, då drog sig Nyvall undan i ett rum och skref till församlingarna, som stodo under hans vård.

Den, som skrifver dessa rader, kände honom rätt väl. Nyvall var en man. Han sade ut hvad han tänkte; han sade det med kraft och allvar, men blef han någon gång motsagd, tog han det ej illa upp. Han både gaf och tog skäl. Han var en kristlig karaktär. Jämte denna sin man-

Prosten Axel P. Falk. †

tecknade den stora nattvardspetitionen, som inlämnades till konungen och undertecknades i Gefle den 5 oktober 1876. Likaså var Falk en af dem som hos Evangeliska Fosterlandsstiftelsens styrelse 1877 begärde, att stiftelsen skulle i sin tjänst bevilja "sådana personer, som drifna af Kristi kärlek, vilja för sina i mörker stadde hednabröder förkunna Kristi outgrundliga rikedomar, men som icke kunna i alla delar besvärja eller genom löften förbinda sig vid den augsburgska bekännelsen", något, på hvilket stiftelsen svarade nekande. Alltnog, prosten Falk har varit med om den fria andliga rörelsens begynnelse, ehuru han drog sig alltmer och mer från de frikyrklige, men, så vidt jag vet, talade han aldrig annat än godt om dem. Hvile äfven han i frid!

C. M. J—n.