Sida 1069
SÅKAKA OCH SlöL. 275
medes^ hos hellenerna och frygerna. Men skedde detta med siardrycken, visdomssubstansen, bör det samma ock kunnat ske med styrkesubstansen, det heliga brödet, om hvilket vi veta, att Oden i likhet med Mitra ntsMftade det ät sina kämpar,^ ja, att man i vårt land ännu på 1700-talet utdelade det åt soldater, som drogo i fält.* Inneslöt brödet en makt, kunde denna makt, för så vidt man ansåg honom nog betydande, lika väl som någon annan dylik bli till en gudomlighet. Den bohuslänska benämningen på såkakan julbon (julbonden, jämför gobonden) häntyder ock må hända på ett sådant forhållande, hvilket i så fall nästan nödvändiggör den slutsatsen, att en direkt soldyrkan verkligen på detta håll en gång förefunnits. Antydningar om bröd såsom en personlighet eller en gudomlighet möta ock i sydöstra Tyskland. Sålunda omtalas år 1704, att det sist i ugnen inskjutna brödet kallades der Wirt (husbonden) och förvarades så länge som möjligt till fromma för hushållet. I Tyrolen förekom ännu i början af 1800-talet den seden, att husmodern af den sist sammanskrapade degen danade en figur af obestämd form, hvilken kallades der Gott I sistnämda fall betecknas således den i det sista fångade makten uttryckligen såsom en gud.^ I inre Frankrike (dep. AUier) förekommer en särdeles märklig sed, nämligen att i den sist skördade sädesskylen resa ett träd, på hvilket man jämte några flaskor vin äfven hänger en af deg bakad mansfigur, altså både dryck och bröd. Detta träd förvaras sedan, tills vinskörden fullbordats, då bilden sönderstyckas och utdelas bland arbetsfolket.* Det är tydligt, att denna brödbild framställer äringsmakten i mänsklig gestalt och altså i detta fall åtminstone på väg till gudomlig rang. ^
* Å en yid Mjkene fnnnen yrb bär den af örnen bortförda ynglingen kärlet med gudadrycken, örnen bortför således samtidigt äfven lifsflnidet.
* Jfr Rtdbbbg: Germ. mythologij d. 1, s. 70—71.
» E. M. Abndt: Resa ge7iom Sverige år 1804. Öfvers. D. 3. Karlstad 1808. S. 61.
* Kt^HNAu: anf. npps., s. 27.
^ Mannharpt: Wald- und Feldkulte, d. 1, s. 205.
* Om förtärandet af guden se F. Liebbecht: Zur Volkskunde. Heilbronn 1879. S. 436-439.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·
