Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete

Originalsida 173
Originalsida 173
Originalsida 172
Originalsida 173
172–173

Sida 173

Protopop ...

häller vilja förneka det skarpsinne han ofta visar i sin kritik af det bestående, hvad man än må tänka om hans åsigter i öfrigt. -- P:s samlade arbeten äro utgifna i 26 bd (1869 o. f.). L. H. Å.

Proust [prou], Joseph Louis, fransk kemist, f. 1755, d. 1826, var efter hvartannat öfverapotekare vid hospitalet La Salpêtrière i Paris samt professor vid artilleriskolan i Segovia och centralskolan i Madrid. P. gjorde sig ett namn genom uppvisandet af kemiska föreningars konstanta sammansättning samt genom ett stort antal undersökningar inom såväl den oorganiska som den organiska kemien.

Proust [prou], Antonin, fransk politiker, publicist, f. i Niort 1832, uppsatte 1864 i Bruxelles tidningen »La semaine universelle», uppställdes 1869 vid valen till Lagstiftande kåren förgäfves såsom oppositionens kandidat och var i början af kriget 1870 krigskorrespondent till »Le Temps». Efter kapitulationen vid Sedan återvände han till Paris samt blef Gambettas sekreterare och 1871 medlem af redaktionen i dennes tidning »La République française». 1876 invaldes han i deputeradekammaren, hvilken han sedan dess genom omval tillhört. I Gambettas kabinett (Nov. 1881--Jan. 1882) var han minister för de sköna konsterna. P. har utgifvit åtskilliga arbeten rörande poesi, skön konst och politik.

Prout [praut], Ebenezer, engelsk tonsättare och teoretiker, f. 1835, i pianospel elev till Salaman, men i öfrigt avtodidakt, är lärare i harmoni och komposition vid Royal academy of music i London och vid National training school of music, dirigent vid en sångförening samt musikkritiker. 1871--74 redigerade han »Monthly musical record» och är medarbetare i tidskrifterna »The Academy» och »The Athenaeum». Han har komponerat kammarmusikverk, symfonier, en orgelkonsert m. m. Hans äfven till tyska öfversatta elementarlärobok i instrumentation tillerkännes högt värde. P. är jämväl medarbetare i Groves »Dictionary of music».

Provadija (Paravadi l. Pravadi), stad i furstendömet Bulgarien, vid floden P., som faller ut i Svarta hafvet s. om Varna, och vid jernvägen Rustsjuk--Varna. Omkr. 5,000 innev.

Provençaler [-vangs-], innevånarna i Provence; i literaturhistorien ofta liktydigt med trubadurer.

Provençalska språket och literaturen [-vangs-]. Det provençalska språket, det språk, på hvilket den romantiska sånggudinnan redan mot slutet af 10:de årh. lät höra sina första toner, är ännu i dag det södra Frankrikes och nordöstra Spaniens folkspråk samt sträcker sig äfven öfver en del af Schweiz mot Italien. Dess norra gräns går från Girondes mynning öfver Puy de Dôme till Grenoble. På detta språk hette den jåkande partikeln ja oc (af den latinska demonstr. pronominalformen hoc), och språket kallades derför vanligtvis för la langue d'oc, likasom ännu i dag ett af de landskap (Languedoc). der det fortfarande talas af folket. På det norra Frankrikes språk hette deremot samma partikel oïl (af Lat. hoc illud), som i den moderna franskan blifvit oui. Från äldre tider har det provençalska språket varit deladt i en mängd dialekter, som ännu i dag skifta från stad till stad, ja från by till by. Dessa låta dock sammanfatta sig i större hufvudgrupper, hvilka somliga språkkännare bestämma till sex, andra åter till blott tre, nämligen gascogneskan, languedocskan och provençalskan i inskränktare mening. Språkets hufvudbeståndsdel är det latinska folkspråket, som i sig från början upptagit ett inskränkt antal grekiska, keltiska och slutligen, under folkvandringarna, äfven ett större antal germanska ord. Ehuru spridda provençalska uttryck val förekomma tidigare, förskrifver sig den äldsta till oss komna dikten från slutet af 10:de årh. och består i ett fragment af 258 tiostafviga verser ur ett poem öfver den latinske filosofen Boetius. Literaturens blomstringstid börjar mot slutet af 11:te årh. och räcker till slutet af det 13:de, under hvilken tid dess skalder, de så ryktbara vordne trubadurerna, strängade sina lyror. Namnet trubadur (på provençalska trobaire, trobador) kommer af det provençalska verbet trobar (Fr. trouver), som betyder hitta på, dikta, komponera. Dessa trubadurer voro ursprungligen af hög, ja stundom furstlig börd samt skalder, som idkade den sköna vetenskapen, »lo guay saber», af inre kallelse och blott för sitt nöje. De förnämste af dem sjöngo icke sjelfva sina sånger, utan läto dem föredragas af s. k. joglars (Lat. joculatores, Fr. jongleurs), som sjöngo för pengar. De fleste trubadurerna tillhörde dock den lägre adeln, drogo sjelfva sjungande omkring från hof till hof och lefde på sina furstliga värdars frikostighet. Deras sång blef emellertid i längden enformig och tröttande, ty de varierade i oändlighet samma tema: damernas hyllning, kärlekens fröjder och qval. -- Under 13:de årh. började den provençalska skaldekonsten småningom att förfalla. Den yttre orsaken dertill var den oroliga politiska ställningen, som tvang furstarna att mera sysselsätta sig med tidens allvarsamma frågor än med sångens glada lekar. Albigenskrigen störde såväl folkens yttre fred som deras sinneslugn och gåfvo en giltig anledning till trubadurernas klagan öfver tidens aftagande intresse för skaldekonsten. Fröet till den provençalska skaldekonstens förfall låg dock lika mycket i dess eget inre. Den hade nämligen såväl till form som till innehåll urartat till en spetsfundighet, som genom sin smaklöshet snart skulle föra densamma utom den poetiska ingifvelsens gränser. Tidens allvar lockade dock ännu ur skaldernas lyror stundom politisk-satiriska, stundom högstämda, vredgade toner, som erinra om deras forna glöd. Men slutligen jagade den vetenskapliga lärodikten och den kyrkliga legenden sånggudinnorna helt och hållet på flykten.

Innan ännu den provençalska poesien blifvit en konst, var den såsom all folkdikt till sin form högst enkel och betecknades endast med den allmänna benämningen vers. Först när den blifvit en konstlyrik vid hofven, fingo trubadurernas kärlekssånger namn af cansós l. chansós

Källa: Project Runeberg · ·