Sida 184
Prytz ...
prärihunden, som af canadiska pelsjägare fått sitt namn på grund af sitt skällande läte, lefver på Nord-Amerikas slätter (prärier) i vidsträckta samhällen, hvilka man på grund af deras storlek kallar »byar». Jordhögar, hvar och en utgörande fullt ett vagnslass, äro der uppkastade på 5--6 m. afstånd från hvarandra framför ingångarna till de hålor, hvilka prärihundarna gräft till bostäder åt sig, och som hafva än en, än två ingångar. Trampade stigar leda mellan bostäderna, och det ser ut, som rådde stor vänskap mellan dessa djur. Vid valet af plats för sina »byar» synas prärihundarna fästa sig vid förekomsten af ett slags kort, krusigt gräs (Sesleria dactyloides), som tillika med en rot utgör deras enda föda. I »byarna» råder en liflig verksamhet; men derunder äro djuren väl på sin vakt och försvinna, då fara synes hota, ögonblickligen i sina hålor för att snart åter försigtigt titta fram. Tillsammans med prärihunden pläga skallerormar och präriugglor lefva, ofta i samma håla, i fred och ro. I slutet af Okt. tillstoppar prärihunden ingångarna till sitt bo, faller derefter i dvala och visar sig icke åter, förrän vårvärmen väckt honom till nytt lif. Hans kött är välsmakande, hvarför han ock faller byte för jägaren. C. R. S.
Prärihönsslägtet, Tympanuchus, zool., hör till familjen orrfoglar (Tetraonidae) inom höns-foglarnas ordning (Gallinae) och foglarnas klass. Det igenkännes på tvänne långa, af omkr. 18 smala fjädrar bildade tofsar, som hänga ned på ömse sidor af halsen och betäcka nakna ställen af huden, hvilka i sin ordning beteckna läget för blåsartade, med luftröret i förbindelse stående hudsäckar. -- Dit hör prärihönan, T. cupido, som ofvan är svart, blekröd och hvit, undertill blekt brun och försedd med hvita tvärband, på buken hvitaktig. Kinderna och strupen äro gulaktiga, halsens långa fjädrar mörkbruna på yttre och blekt gulröda i inre fanet, vingpennorna gråbruna, med mörka tvärband, stjertpennorna grå, med svart spets, näbben mörkt hornbrun och benen orangegula. Längden utgör 45 cm. Prärihönan förekommer uteslutande på slätterna i Nord-Amerika (numera vester ut, men förr äfven öster om Mississippi). Hon tillbringar sin tid på marken, och endast för att afplocka bär och frukter flyger hon upp i buskar och träd. Störes hon plötsligt, så flyger hon upp, men annars gömmer hon sig vid annalkande fara på närmaste skyddande ställe och trycker der. Artens vanliga läte skiljer sig föga från tamhönsens; men under parningstiden har hannen högst egendomliga läten. Han blåser då upp halsens luftsäckar, böjer ned hufvudet till marken och utstöter rullande toner af vexlande styrka, hvilka något likna ljudet af en stor trumma. Efter parningstiden skrumpna luftsäckarna ihop och förminskas betydligt i storlek. Prärihönsen slå sig mot vintern tillsammans i stora skaror, hvilka vid vårens början upplösas i flockar på 20 eller flere stycken. Hvarje sådant sällskap utser åt sig en plats, der det håller sin lek. Äggen äro 8--12, och ungarna uppfödas af modern ensam. Dessa foglars föda utgöres af växtämnen och små djur af allahanda slag. Prärihönan har många fiender i rofdjur och roffoglar äfvensom i menniskorna, som förr ohejdadt förföljt henne. Fångna prärihöns skulle enligt Audubon blifva snart tama och med lätthet kunna förmås att rufva i fångenskapen. Så är, enligt Brehm, dock ej händelsen [i] zoologiska trädgårdar. Försök att acklimatisera denna nyttiga fogelart i Europa böra således ske i fria naturen och i större skala. C. R. S.
Präriugglan, Pholeoptynx hypogaea, zool., hör till dagugglornas underfamilj (Surnini), ugglornas familj (Strigida). Hon visar så mycken öfverensstämmelse med den till samma slägte hörande kaninugglan (se d. o.), att hon ofta betraktas som till arten sammanfallande med denna, är hemma i Nord-Amerika och lefver i de af prärihundarna uppförda »byarna», c. R. S.
Prärivargen. Se Kayoten.
Prätigau l. Prättigau (Lad. Val Partenz), högdal i schweiziska kantonen Grisons, sträcker sig med omkr. 40 km. längd från Silvrettaglacieren mot n. v. till den vilda, af borgruinen Fragstein (Ferporta) beherskade ravinen Klus, genom hvilken dalens vattendrag, Landquart, faller ut i Rhendalen. P. har omkr. 9,000 innev., de fleste protestanter, hvilkas förnämsta näringsfång äro jordbruk och fruktodling, boskapsskötsel samt bearbetning af dalens kalk- och skifferbrott. Med Rhendalen och Davos är P. förenadt genom postväg, och öfver Rhätikon, som begränsar P. på norra sidan, gå flere gångstigar till Vorarlberg.
Pröfning kallas i det bibliskt kyrkliga språket hvarje af Gud menniskan tillskickad händelse eller belägenhet, hvarigenom hon sättes liksom på prof, och hvars ändamål är att väcka henne, att stärka hennes tro, att rena henne eller att befordra hennes tillväxt i helgelse. Jfr Frestelse. J. P.
Pröfningskomité. Se följ. art.
Pröfningsnämnd, förv., den högsta af de tre nämnder af skattskyldiga, som årligen tillsättas för att ombestyra taxeringsbevillningen. En pröfningsnämnd tillsättes för hvarje län och för Stockholms stad samt består af 20, högst 30 ledamöter, hvilka K. M:ts befallningshafvande eger utse bland de af taxeringsnämnderna dertill föreslagne. Minst hälften (i Stockholm minst en fjerdedel) af ledamöterna skall vara fastighetsegare, och ett efter beskattningens belopp och de skattskyldiges mängd lämpadt antal näringsidkare och löntagare bör finnas i nämnden. Pröfningsnämnden, som sammanträder i länets residensstad under senare hälften ät Sept. (i Stockholm under förra hälften af Okt.) under ordförandeskap af landshöfding (för Stockholm öfver- eller underståthållare) eller af nämnden vald ordförande, har till uppgift att granska bevillningstaxeringarna samt pröfva och afgöra besvär eller annars framställda anmärkningar med anledning af taxeringsnämndernas åtgärder och beslut och eger efter verkställd pröfning besluta ändring, rättelse och tillägg i de senast församlade taxeringsnämndernas taxering i enlighet med rättvisa och billighet. Vid
Källa: Project Runeberg · ·