Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete

Originalsida 263
Originalsida 263
Originalsida 262
Originalsida 263
262–263

Sida 263

Quæstio an ...

Quaestio an, Lat., »frågan huruvida», det tvistiga spörsmålet.

Quaestor och quaestura. Se Qvestor.

Quaglio [kva'ljå], tysk konstnärsslägt, ursprungligen italiensk, som invandrade från trakten af Comosjön till Bajern och Kurpfalz. Såsom den äldste af denna slägts medlemmar namnes 1. Giulio Q., historiemålare, som höll sig till Tintorettos skola samt arbetade i Wien och åtskilliga andra städer. -- 2. Lorenzo Q., f. i Luino vid Lago maggiore 1730, d. i München 1804, blef hofteaterarkitekt först i Mannheim, sedan i München och byggde teatrar i Mannheim och Frankfurt samt rådhus i Lauingen. -- 3. Giovanni Maria Q. d. y., den förres son, f. 1772, d. 1813, blef hofteatermålare i München och lärare i teckning. -- 4. Giulio Q., den förres broder, d. 1800, var hofteaterarkitekt först i Mannheim, sedan i München och utmärkte sig såsom skapare af landskapsdekorationer af slående verkan. -- 5. Joseph Q., den förres halfbroder, f. 1747, d. 1828, arbetade som teatermålare bl. a. i Mannheim och Frankfurt samt nådde en aktningsvärd ståndpunkt i sin konst. -- 6. Angelo Q., den föregåendes son, d. 1815, var målare med talang och fint utbildad smak. Han målade dels landskap, dels utförde han teckningar till Boisserée's verk öfver dômen i Köln. Som hans mest betydande verk gäller en framställning af Peterskyrkan i Rom. -- 7. Dominico Q., den föregåendes broder, f. 1787 i München, d. 1837, undervisades af sin fader i perspektiv, byggnadskonst och teatermåleri samt äfven i kopparstickarekonst. Men 1819 uppgaf han sin plats som teatermålare och egnade sig helt och hållet åt arkitekturmålning, hvarmed han beredde sig europeiskt rykte. Derjämte skaffade han sig djupa insigter i medeltidens arkitektur, ökade genom resor i Tyskland, Italien, Belgien, Frankrike och England, och från dessa resor förde han med sig stora och små målningar och teckningar efter kyrkor och slott i gotisk stil, pittoreskt uppfattade. Af dessa må nämnas rådhuset i Louvain, katedralerna i Regensburg, Worms och Orvieto samt kopparstick och litografier öfver framstående medeltidsbyggnader. Vid slutet af sitt lif skulle han praktiskt få använda sina studier, i det han af dåvarande kronprinsen af Bajern, Maximilian, fick uppdrag att bygga ett nytt slott på ruinerna af Hohenschwangau, men han afled midt under arbetet. Af hans båda yngre bröder var Lorenz (f. 1793, d. 1869) genremålare och tecknare samt Simon (f. 1795, d. 1878) hofteatermålare. -- 8. Angelo Q., Simons äldre son, f. 1829 i München, liksom fadern arkitektur- och teatermålare, fick 1850 anställning som hofteatermålare, hvarefter han gjort vidsträckta resor och arbetat ej blott för München, utan äfven för teatrarna i andra städer, exempelvis Dresden. Hans son Eugen (f. 1857) är likaledes arkitektur- och dekorationsmålare. -- 9. Franz Q., yngre broder till Angelo, f. 1844 i München, är genremålare och fick sin första undervisning af sin fader samt har sedan utbildat sig förnämligast under Joseph von Brandt. Han målar bilder ur konstberidares, lindansares och menageriegares äfventyrliga lif.

Quai [ke, kä], Fr., kaj (se d. o.).

Quain [koen], Jones, engelsk anatom, f. 1795, var först prosektor vid den medicinska skolan vid Aldersgate street i London samt blef sedan professor i anatomi och fysiologi vid University college, men lemnade denna befattning 1836. Död 1865. Q. är mest bekant genom sin äfven i Sverige ännu mycket använda anatomiska lärobok Elements of anatomy (1828), af hvilken 9 upplagor utkommit, den sista redigerad af A. Thomson, E. A. Schäfer och G. D. Thane (1882). -- Q:s broder, Richard Q., f. 1816. d. 1887, var likaledes en framstående läkare, hvars undersökningar om hjertats fettdegeneration och om boskapspesten ega sjelfständigt värde. Han testamenterade en summa af 75,000 pd sterl. till University college i London.

Qualdins ö. Se Kållandsö.

Qualis rex, talis grex, Lat., »sådan som konungen (är), sådant (är ock) folket»; sådan herre, sådan dräng.

Qualité [kalite'], Fr. (Lat. qualitas, beskaffenhet; egenskap; »sort» (af tyger eller andra varor). -- Homme de qualité [åmm dö], man af berömd, gammaladlig slägt, plur. gens de qualité [sjang dö], förnämt folk. Jfr Qvalitet.

Quand même [kangmäm], Fr., »äfven om ...», kosta hvad det vill; till det yttersta.

Quandoque bonus dormitat Homerus, Lat., ett lösryckt uttryck ur Horatius' »De arte poetica», v. 359, vanligen öfversatt med »stundom slumrar den förträfflige Homerus» (stundom tryter honom ingifvelsen). Fullständig lyder emellertid hexametern Indignor, quandoque etc. (»det förtryter mig för hvarje gång som den gode Homerus slumrar»).

Quandt, Johann Gottlob von, tysk konsthistoriker, f. i Leipzig 1787, d. 1859, blef genom sin lärare, sedermera hofrådet Rochlitz dragen till konsten, med hvilken han längre fram äfven tekniskt och praktiskt gjorde sig förtrogen. Han var flere gånger för studier i Italien, såsom 1813 samt 1820--22, hvarefter han slog sig ned i Dresden. Q. ansågs vara en fin kännare af konst, i synnerhet inom måleriet, och han höll föredrag i konsthistoria och estetik i Dresden, hvilka sedan utgifvits i tryck, såsom Entwurf zu einer geschichte der kupferstechkunst (1826) och Vorträge über aesthetik für bildende künstler (1844). Dessutom utgaf han skildringar och iakttagelser från sina resor i Italien (1830), i Sverige (1843), i södra Frankrike (1846) och i Spanien (1853), skref Leitfaden zur geschichte der kunst (1852) och öfversatte Lanzis »Storia pittorica d'Italia» (3 bd, 1830--33) samt sysselsatte sig äfven, om ock i förbigående, med politik, filosofi och novellförfattande.

Quânon. Se Kanun.

Quanz, Johann Joachim, tysk flöjtvirtuos, f. 1697, d. 1773, studerade kontrapunkt i Wien under Fux och i Rom under Gasparini. Han blef 1718 oboist, sedan flöjtist i k. polska kapellet i Dresden och Varsjav samt gaf tillika sedan 1728 flöjtundervisning i Berlin åt kronprins

Källa: Project Runeberg · ·