Sida 298
Qvicksilfverhorisont ...
lufttryckets tillvaro. På tallriken i en luftpump ställes en i båda ändar öppen stark glascylinder, och i dess öfre öppning inpassas lufttätt en skål af trä, i hvilken man häller qvicksilfver. Vid luftens utpumpning ur glascylindern genomtränger qvicksilfret skålens botten och faller ned på tallriken i form af ett fint regn. Man sluter häraf, att luftens tryck är tillräckligt stort för att pressa qvicksilfver genom en trämassa. R. R.
Qvicksilfverrodanid. Se Qvicksilfver.
Qvicksilfversalter, kem., tillhöra tvänne serier, benämnda merkuro- och merkuri-salter. De förra innehålla enatomigt qvicksilfver, eller, enligt några kemister, en tvåatomig dubbelatom qvicksilfver. De senare innehålla tvåatomigt qvicksilfver. Merkurosalterna bildas, när syror vid lägre temperatur inverka på öfverskott af qvicksilfver. Merkurisalterna uppstå vid inverkan af öfverskott af syror på qvicksilfver vid högre temperatur. Bägge slagen af salter äro i regeln färglösa och utmärkas af vidrig smak. De sönderdelas af koppar, som ur dem fäller qvicksilfver, och fällas af svafvelväte. Merkurosalterna gifva med alkalier svarta fällningar och med klorväte en hvit fällning af kalomel. Merkurisalterna fällas icke af klorväte samt gifva med kaustikt kali och natron gula fällningar af qvicksilfveroxid, men med ammoniak en hvit fällning af amidoqvicksilfversalter, Hg(NH2)X, i hvilken formel X betyder en syra minus väte. P. T. C.
Qvicksilfversalva. Se Gråsalva.
Qvicksilfversulfuret, cinober (se d. o.).
Qvicksilfveruret, fys., är en leksak, som icke saknar intresse, emedan tyngdpunktens och det lutande planets egenskaper kunna dermed tydligen åskådliggöras. En serie ihåliga glaskulor, som kommunicera med hvarandra förmedelst korta och trånga glasrör, bilda ringen till ett litet och lätt hjul, hvars axel, bestående af en kort trävals, som genom ekrar af fiskben eller pergament är fäst vid glasringen, hvilar med sina båda ändar på tvänne lutande stafvar af trä. Genom trådar, som äro lindade omkring axelns ändar och fästa öfverst på stafvarna, hålles axeln till det lilla hjulet horisontal. I det inre af glasringen finnes så mycket qvicksilfver, att det skulle kunna fylla ett par af kulorna. Detta qvicksilfver hindrar hjulet att rulla ned utför stafvarna, som bilda det lutande planet, med den hastighet, hvarmed detta skulle ske, i händelse glasringen vore tom. Hjulets rullning kan nämligen blott försiggå i den mån qvicksilfver rinner genom den trånga kanalen från en högre belägen kula till en nedre, och således blir rörelsen mycket fördröjd, om förbindelserören äro mycket smala i förhållande till qvicksilfvermängden. Äro alla dessa rör lika trånga, så sker utrinnandet uniformt, och hjulet rullar långsamt med uniform hastighet utför det lutande planet, hvarför denna dess rörelse skulle kunna användas till tidmätning. Detta har gifvit anledning till namnet. R. R.
Qvickstenar kallas sådana jernmalmer, som af naturen äro blandade med lättsmälta mineral, såsom augit, hornblende och klorit, och derför i masugnen smälta utan tillsats af andra ämnen. De kallas derför också »engående» malmer. -- »Torrstenar» äro qvartsrika malmer, som måste blandas med kalksten, när de skola smältas. »Blandstenar» äro sjelfva kalkhaltiga och användas derför i blandning med torrstenar. E. E.
Qvicksund, ett 65--70 m. (alltefter vattenståndet) bredt sund i Mälaren mellan dess båda vestligaste fjärdar Galten och Blacken, bildas af Södermanlands fastland (Tumbo socken) och Nyckelön af Vestmanland (Rytterns socken). Vid högt vatten är der en icke obetydlig ström, men sundet är dock alltid farbart, och derigenom går enda farleden från Örebro, Arboga, Köping och Strömsholm till Stockholm och öfriga Mälareorter. Sundet är ett gammalt färjställe mellan Södermanland och Vestmanland, och deröfver går numera Oxelösund--Flen--Vestmanlands jernväg. I strategiskt afseende utgör Q. en synnerligen vigtig punkt, enär den enda öfvergången öfver Mälaren på en sträcka af 100 km. finnes der. Detta öfvergångsställe är så mycket vigtigare, som hufvudvägarna norr om Mälaren från Upsala (öfver Vesterås), Dalarna och Örebro (öfver Köping) vid detsamma förena sig med hufvudvägarna söder om nämnda sjö från Södertelge, Oxelösund, Hallsberg och Örebro.
Qvicktionde. Se Presttionde.
Qvidinge, socken i Kristianstads län, Södra Åsbo härad. Areal 5,611 har. 2,526 innev. (1887). Q. bildar med Vestra Sönnarslöf ett regalt pastorat af 1:sta kl., Lunds stift, Södra Åsbo kontrakt. Mellan kyrkan och Söderåsen ligger Q. hed, förr exercisplats, nu uppodlad, med en stor minnesvård med anledning af kronprinsen Karl Augusts der 1810 inträffade bråddöd.
Qvidja, egendom i Pargas socken, Finland, var fordom ett af den mäktiga Flemingska ättens stamgods och beboddes bl. a. af de under 1500-talet ryktbare Erik och Klas Fleming. Egendomen omfattar 32 hemman om 25 mantal. Å densamma var under Flemingarnas tid uppfördt ett fast slott, hvilket ännu står qvar och är inredt till spanmålsmagasin. På endera af sina gårdar Qvidja eller Svidja, den sistnämnda i Sjundeå socken i Nylands län, egde Flemingarna t. o. m. kanoner, hvilka Gustaf I 1554 anhöll att få låna »på någon tid» af Erik Flemings enka, Hebla Sparre, för att brukas på den kort förut till värn mot ryssarna uppförda skansen Kivinebb. -- Nuvarande innehafvare af godset är adl. slägten af Heurlin. A. G. F.
Qvietism (af Lat. quies, ro, hvila), en från den spanske mystikern Miguel de Molinos (se denne) utgången mystiskt religiös riktning, som kännetecknas deraf att den »sätter den menskliga personlighetens högsta ändamål i att frigöras från alla motiv och endast låta bestämma sig af qvieti» (Martensen). Enligt qvietismen består ett sant religiöst lif i själens fullkomligt passiva hvila i Gud, der själen uppgifver allt eget tänkande, viljande och verkande och, sålunda frigjord från viljans och önskningarnas oro, förvandlas till ren potens för gudomlig
Källa: Project Runeberg ·