Sida 299
Qvicksilfverhorisont ...
inverkan. De, som hafva höjt sig till denna ståndpunkt, befinna sig ständigt i en stämning af helig likgiltighet, der allt, vare sig inre eller yttre tillstånd, blifver likgiltigt för själen, emedan hon, genomträngd af den »oegennyttiga kärleken» till Gud (kärlek till Gud för hans egen skull utan allt afseende på belöning eller straff), har helt hängifvit sig åt honom och i allt söker endast Guds ära, äfven om det skulle lända till hans ära att anvisa henne sitt rum i helvetet. I detta tillstånd af helig likgiltighet och hvila i Gud andas bönen utan ord, och i denna bön försvinner det individuella jaget (medvetandet och viljan), ty den bedjande har slumrat bort ifrån sig sjelf och verlden och insomnat i Gud. Denna riktning framträdde i det 17:de årh. i Spanien, Italien och Frankrike samt räknar bland sina främsta representanter, utom den ofvannämnde Molinos (d. 1697), Frans af Sales (d. 1622), Francisca de Chantal, hans biktdotter, och Jeanne Marie de la Mothe Guyon (d. 1717). Den sistnämnda och hela den qvietistiska riktningen egde ock en försvarare i ärkebiskop Fénelon i Cambray. Qvietismen, som opponerade sig emot det gängse kyrkoväsendets utåtvända riktning, och för hvilken kyrkans utvärtes gudaktighetsverk måste anses rent af förkastliga, blef naturligtvis illa anskrifven hos den romersk-katolska kyrkans män, och dess representanter blefvo föremål för inkvisitionens förföljelser. Jfr Heppe: »Geschichte der quietistischen mystik in der katholischen kirche» (1875). H. W. T.
Qviinge, socken i Kristianstads län, Östra Göinge härad. Areal 3,195 har. 937 innev. (1887). Q. bildar med Gryt ett regalt pastorat af 3:dje kl., Lunds stift, Östra Göinge kontrakt.
Qville. 1. Härad i Göteborgs och Bohus län, ingår i Norrvikens domsaga och fögderi samt omfattar socknarna Qville, Svenneby och Bottna. Areal 20,587 har. 8,363 innev. (1887). -- 2. Socken i Göteborgs och Bohus län, Qville härad. Areal 15,996 har. 6,500 innev. (1887). Q. bildar med Bottna och Svenneby samt Fjällbacka kapell ett regalt pastorat af 1:sta kl., Göteborgs stift, Vikornas södra kontrakt.
Qvillinge, socken i Östergötlands län, Bråbo härad. Areal 12,841 har. 3,649 innev. (1887). Q. bildar med Simonstorp ett konsistorielt pastorat af 1:sta kl., Linköpings stift, Norrköpings kontrakt.
Qvindelmässa, qvindelsmässa, biforrner till Kyndelsmässa (se d. o.).
Qvindennier kallades inom den romersk-katolska kyrkan de påfvestolen tillfallande inkomsterna af de andliga lägenheter, hvilka voro förenade med kloster, hospital eller andra fromma stiftelser. Dessa lägenheter kunde aldrig blifva vakanta, men påfven Paulus II kom år 1469 på den tanken att utsträcka de redan under 14:de årh. stadgade förordningarna om de s. k. annaterna (se d. o.) till dessa andliga lägenheter, och han beräknade dervid, att en prelats ämbetstid i medeltal omfattade 15 år samt förordnade derför, att ofvannämnda kyrkliga stiftelser skulle hvart 15:de år (deraf namnet qvindennier, af Lat. quindeni, hvar femtonde) aflemna ett års inkomst till den påfliga stolen. H. W. T.
Qvinkuncialställning. Se Quincunx.
Qvinnestad,>/b> socken i Elfsborgs län, Gäsene härad. Areal 2,206 har. 461 innev. (1887). Annex till Norunga, Skara stift, Kullings kontrakt.
Qvinnofrid (Fornsv. qvinnafriþer), jur., kallades i det äldre rättsspråket den särskilda frid (jfr Frid, Fridsbrott), som omslöt qvinnan och verkade, att vissa förgripelser emot henne betraktades såsom synnerligen svåra förbrytelser. Denna frid hörde till dem, som bekräftades genom edsörelagarna, och brott emot densamma blefvo alltså edsörebrott (se Edsöre). Såsom qvinnofridsbrott bestraffades enligt de gamla lagarna dels våldtägt, dels (enligt svealagarna och landslagarna) qvinnorof. I 1734 års lag äro qvinnofridsbrotten uteslutna ur edsöreförbrytelsernas antal. Nu gällande Strafflag upptager ej vidare några sådana brott bland fridsbrotten. Våldtägt och enlevering förekomma der i kapitlet »Om brott emot annans frihet». J. H-r.
Qvinqvenell. Se Moratorium.
Qvinqverem (Lat. quinqueremis, af quinque, fem, och remus, åra). Se Galér.
Qvint (af Lat. quintus, den femte), 1. Musikt. a) Femte intervallet i den diatoniska skalan. Qvinten är antingen ren (c--g), förminskad (c--gess) eller öfverstigande (c--giss). -- b) Öppet flöjtregister i orgeln (qvinta, qvintflöjt), hörande till de s. k. fyllnadsstämmorna och angifvande den anslagna tangentens qvintintervall. -- c) Högsta strängen på violinen. -- 2. En dansk vigt = 5 gr. -- 3. Se Fäktkonst, sp. 561. A. L.
Qvintant (af Lat. quintus; den femte), ett vinkelmätningsinstrument, hvars båge utgör 1/5 af en cirkelperiferi, och i öfrigt konstrueradt efter samma grunder som en sextant (se d. o.). Vid sjömätning användes en liten och latthandterlig qvintant, som benämnes lodnings-qvintant. Se Sjömätning. R. N.
Qvintern (af Lat. quintus, den femte). 1. En afart af luta (se d. o.). -- 2. Ett dragningssätt i lotteri (se d. o.).
Qvinteron (Sp. quinteron, af Lat. quintus, den femte). Se Menniskoraser, sp. 1363.
Qvintessens (-sa'ngs; Fr. quintessence, af Med. Lat. quinta essentia, femte varat l. grundämnet). 1. Hos medeltidsskolastikerna benämning på den enligt antika naturfilosofers antagande ofvan eldens sfer befintliga substans (»etern»), som troddes utgöra det renaste och finaste af alla ämnen, och hvaraf menniskosjälen tänktes bestå. -- 2. Inom medeltidskemien term för den på kemisk väg utdragna, koncentrerade och bästa kraften af ett ämne samt derjämte en benämning på alkohol. Se vidare Alkemi. -- 3. Den verksamma beståndsdelen i någonting, det grundväsentligar musten, märgen, kärnan af en sak.
Qvintett (af Lat. quintus, den femte), tonstycke för fem instrumentala eller vokala stämmor, med eller utan ackompanjemang. A. L.
Qvintföljder. Se Parallelrörelse.
Källa: Project Runeberg ·