Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete

Originalsida 389
Originalsida 389
Originalsida 388
Originalsida 389
388–389

Sida 389

Rayon ...

förklaringarna och ej så mycket på de lingvistiska. -- Reallinie. Se Latinlinie. -- Realvärde, mynts metallvärde; aktiers (obligationers, statspappers) verkliga värde. Jfr Nominel.

Realbördor. Se Realpålagor.

Real de los Alamos. Se Alamos.

Realejo [-le'cho], stad och hamn i centralamerikanska republiken Nicaragua, omkr. 14 km. från Stilla hafvet. Hamnen är rymlig och väl skyddad och den bästa i republiken på denna kust. Omkr. 1,000 innev.

Realgar. Se Arsenik, sp. 1135.

Reali di Francia. Se Karolingiska sagokretsen, sp. 402.

Realisation (se Realisera), myntrealisation l. myntreglering, finansförv., tvångsackord, som Sveriges riksbank tvänne gånger fått genomföra. Den första »realisationen», hvartill Riksens ständers bank, efter det att dess sedlar varit oinlösbara alltsedan 1745, bemyndigades genom k. kung. o. förordn. d. 27 Nov. 1776, började 1777. Den genomfördes af J. Liljencrants och bestod deruti att bankens å »daler kopparmynt» lydande s. k. transportsedlar (som länge varit landets nästan enda »mynt» i den inländska rörelsen) indrogos och inlöstes med silfver eller med banksedlar inlösbara med silfvermynt i proportionen 18 dlr kprmt = 1 riksdaler specie (enl. 1664 års myntfot), i st. f. att 9 dlr bort motsvara 1 rdr sp., med andra ord: bankens (och i allmänhet äfven enskildas) fordringsegare fingo nöja sig med ett tvångsackord af 50 proc. -- År 1809 var banken (mest till följd af förskott åt staten under de föregående olycksåren) åter bankruttmässig. Sedelinvexlingen inskränktes derför småningom och inställdes fullständigt 1818, hvarefter den åter började först genom den andra »realisationen» d. 1 Okt. 1834 på grund af k. kung. d. 10 Sept. s. å. ang. verkställighet af lagen om Banken af d. 1 Mars 1830. 128 skillingar, d. v. s. 2 2/3 riksdaler i banksedlar eller andra, förut med dem fullgjorda, bankens förbindelser inlöstes nu med 1 riksdaler i silfver; fordringsegarna fingo således nöja sig med 37 1/2 proc. Innehafvare af svenska statens »riksgäldssedlar» -- hvilka började utgifvas såsom räntebärande 1789, löpande utan ränta 1791 -- erhöllo blott 25 proc., hvadan 1 riksdaler banko blef = 1 1/2 riksdaler eller 72 skill. »riksgälds». J. Lr.

Realisera (af real, se d. o.), förverkliga, utföra, verkställa, bringa till uppfyllelse; förvandla (egendom) i penningar; försälja, »sälja till underpris»; utbyta pappersmynt mot klingande mynt. Subst. realisation.

Realism (af real, se d. o.). 1. Filos. a) Den åsigt, enligt hvilken allt verkligt är kroppsligt eller bestämningar hos sådant, d. v. s. former hos eller abstraktioner ur detta (motsats: Idealism. Se d. o.). Rummet blir enligt denna åsigt verklighetens allmännaste form. Äfven det psykiska lifvet, likasom lifvet öfver hufvud, fattas såsom i grunden vissa slags processer inom kroppen (hjernan) eller bindes åtminstone vid kroppsliga analogier. Rent typiskt framträder realismen under form af materialism (se d. o.), men denna är långt ifrån realismens enda form. En annan är den, hvars anhängare från don konkreta kroppsliga tillvaron; hvilken de frånkänna åtminstone väsentlig verklighet, gå tillbaka till en abstrakt fattad substans, som skulle utgöra på en gång enheten och väsendet i den kroppsliga verlden och såsom sådan uppenbara sig i allt, sålunda äfven i de enskilda kropparna, såsom sina vexlande modi (Jfr Eleater, Panteism, Spinoza). Äfven andra, mer eller mindre typiska och konseqventa former finnas. Jämväl de, som antagit det andligas väsentliga verklighet, hafva ofta visat mycket starka realistiska tendenser, i det de fattat detta efter kroppsliga analogier, t. ex. satt dess olika moment i ett mer eller mindre yttre förhållande till hvarandra. Antagandet af ett s. k. själsreale hvilar på liknande föreställningssätt och antaganden. Så är bland annat äfven fallet med de mer eller mindre dualistiska formerna. Öfver hufvud öfvergifrer menniskan först då ett realistiskt åskådningssätt, när och för så vidt hon fullt medvetet ser sig dertill nödgad genom de svårigheter, till hvilka detta leder (det gifves ingen oreflekterad idealism). Inom realismen deremot kan man skilja emellan reflekterade och oreflekterade former. De senares målsmän hafva utan vidare pröfning antagit, att all verklighet är kroppslig, enär de aldrig haft anledning att förutsätta någon annan möjlighet; de förres åter hafva funnit historiskt gifna former af idealism otillfredsställande, hvilket föranledt dem att medvretet öfvergifva dessa och återgå till realism. De realismen vidlådande svårigheter, som förmått idealismens anhängare att fortgå till denna ståndpunkt, hafva förnämligast varit af kunskapsteoretisk art. Enligt realismen skall nämligen kunskapen eller det sanna förnimmandet vara en sådan den förnimmande andens relation till ett yttre, att detta senare öfverensstämmer med hans förnimmelser. Men under denna förutsättning, som i sin ordning är en följd af antagandet af all verklighets kroppslighet, blir den nämnda öfverensstämmelsen i sjelfva verket en omöjlighet, då ju båda, förnimmelsen och den förnumna saken, äro åtskilda i rummet. Äfven om en sådan öfverensstämmelse funnes, kunde menniskan tydligen ej förnimma eller fatta den, ty hon kan aldrig förnimma något annat och mer än sina egna förnimmelser. Om deras öfverensstämmelse med ett annat och yttre, som sjelf för henne vore obekant, känner hon tydligen intet. Också finner man, att hufvudepokerna i kunskapsteoriens utveckling städse medfört alltmer principiella brytningar med realismen. -- b) Under medeltiden och början af den nya tiden betecknade man med uttrycket realism den åsigt, enligt hvilken universalia, d. v. s. de abstrakta begreppen, egde sjelfständig verklighet, oberoende af de ting, hos hvilka de äro bestämningar. Med nutidens termer betecknad, är denna åsigt en form af objektiv idealism. Historiskt var den ett arf från antiken (se Aristoteles och Platon). Den motsatta åsigten kallades nominalism (se d. o.), enär

Källa: Project Runeberg · ·