Sida 393
Rebher ...
Recentior (Lat., komparat. af recens, ny, färsk), medlem af första åldersklassen inom nationsförening vid svenskt universitet. För det första årets studenter har förr superlat, recentissimus (plur. -mi) delvis brukats såsom beteckning. Se vidare Junior.
Recepisse (Lat., »att hafva mottagit»), emottagningsbevis. qvitto. Jfr Accepisse.
Recept (af Lat. recipere, taga), den skriftligt affattade föreskrift om ett läkemedels tillagning, som lemnas af läkaren. En sådan föreskrift eller sjelfva »formeln» börjas efter regeln med ordet recipe, tag! (förkortadt till Rec.), hvarefter uppräknas medlet eller medlen, som skola för tillfället användas, samt vidare lemnas en föreskrift huru beredningen skall tillgå, och till sist följer »signaturen», d. v. s. den för medikamentsflaskan eller dosan bestämda påskriften huru medlet skall användas. Efter sjelfva formelns nedskrifvande sättes M:r D:r S:r, förkortningar af Lat. misceatur (det må blandas), detur (det ma gifvas) och signetur (det må påskrifvas, nämligen brukningssättet), hvarefter datum och läkarens namn underskrifvas. Till förekommande af misstag bör äfven den sjukes namn utsättas, för hvilken läkemedlet är ämnadt. Recept innehållande gifter få icke å nyo användas utan läkarens påskrift; sådan kan lemnas för 3 repetitioner i sänder. Recept å arsenik skola alltid qvarhållas å apoteken. Likaså recept å medikament åt allmänna inrättningar, sjukvårdsanstalter o. s. v. för att tjena såsom verifikationer eller bestyrkanden af medikamentsräkningen, hvilken skall af Medicinalstyrelsen granskas. Med namnet recept betecknas äfven i allmänhet föreskrifter om tillagning, t. ex. af en maträtt, ett tekniskt preparat o. dyl. O. T. S.
Receptaculum (Lat., af recipere, upptaga), kärl för uppsamling af någon vätska; fröredningsdelarna å en växt.
Receptarius, receptarie (af recept, se d. o.), den person, som å apotek expedierar läkarerecept. -- Receptur, den disk i ett apotek, vid hvilken receptarien bereder de föreskrifna läkemedlen.
Reception (Lat. receptio), upptagning, det med mer eller mindre högtidliga ceremonier försiggående intagandet af ny medlem i ett ordenssällskap eller uppflyttandet till högre grad inom ett sådant. Jfr Recipiera.
Receptionsstycke, konstverk, som en konstnär plägar förete eller aflemna vid upptagandet (receptionen) i ett konstnärssamfund, särskildt en konstakademi. Akademien för de fria konsterna eger en ej obetydlig samling af till en del rätt värdefulla sådana receptionsstycken, ehuru de äldsta statutens föreskrift i fråga om aflemnandet af sådana stycken ingalunda blifvit noggrant uppfylld.
Receptivitet (af Lat. recipere, mottaga), mottaglighet för intryck; stor lätthet att tillegna sig vetande. Ett motsvarande adj. receptiv begagnas stundom i svenska, men ej i andra språk.
Receptur. Se Receptarius.
Recess (Lat. recessus, tillbakaträdande), ett i de nordtyska städerna under medeltiden (första gången 1354) användt namn, liktydigt med »afsked» (abschied), på ett beslut, som fattats af några städers representanter efter gemensam öfverläggning. Sedermera öfvergick ordet att beteckna protokoll, som hållits öfver förhandlingarna. I Norden var under 15:de--17:de årh. recess namn på vissa öfverenskommelser och fördrag samt de större lagar, som stiftades på herre- eller riksdagarna. För de vigtigaste recesser hvad Sverige vidkommer se art. om Kalmar, Malmö och Vesterås recesser. De vigtigaste i Danmark voro Odense r. (1527), som bestämde biskoparnas ställning och allmän trosfrihet, Köpenhamns r. (1536), genom hvilken reformationen infördes, Koldingska r. (1558) samt Kristian IV:s lilla och stora r. (1615 och 1643).
Recett (Fr. recette, af Lat. recipere, emottaga, taga in), inkomst af en teaterföreställning, en konsert o. s. v., i synnerhet då den gifves till förmån för någon af de uppträdande.
Rechberg und Rothenlöwen, Johann Bernhard von, grefve, österrikisk statsman, f. 1806, inträdde 1828 på den diplomatiska banan och var anställd vid beskickningarna i Berlin 1828, London 1830, Darmstadt 1833, Bruxelles 1836, Stockholm 1841--43 och Rio Janeiro 1843--47. 1849 blef han ombud på förbundsdagen i Frankfurt. 1851--53 var han internuntius hos Porten, men sedan Okt. 1855 deltog han åter, såsom president, i förbundsdagens arbeten. I Maj 1859 kallades R. till konseljpresident, minister för utrikes ärendena och för det kejserliga huset. Det var han, som ledde Österrikes politik under de bekymmersamma tiderna efter utbrottet af kriget i Italien 1859, men han lemnade i Dec. 1860 presidiet till Schmerling. Österrikes deltagande såsom Preussens bundsförvandt i det Schleswig-Holsteinska kriget (1864) mot Danmark gjorde R. impopulär, och d. 27 Okt. 1864 utträdde han ur ministèren. Vid afskedstagandet utnämndes R. till lifstidsmedlem af herrehuset. Kj.
Recherche [rösjä'rsj], Fr., efterforskning, undersökning.
Recidiv (af Lat. recidere, återfalla), med., återfall, nytt anfall af samma sjukdom. -- Recidivera, återkomma (om sjukdomar).
Recife. Se Pernambuco 2.
Recipiera (af Lat. recipere, intaga), under vederbörliga ceremonier upptaga någon till medlem af ett ordenssällskap eller uppflytta förutvarande medlem till högre grad derinom. -- Recipiend (Lat. recipiendus, som skall emottagas), person, som står i begrepp att recipieras i en orden. Jfr Reception. -- Recipient (Lat. recipiens, som emottager), kärl for upptagande och samlande af flyktiga ämnen (vid destilleririg o. s. v.); gasklocka i luftpump (se d. o.).
Reciprocitet (af Lat. reciprocus, tillbakagående, tillbakaverkande, ömsesidig), ömsesidighet, ömsesidigt förhållande. -- Reciprocitetslag, matem. Med reciprocitetslagen för qvadratiska rester förstås en af de
Källa: Project Runeberg ·