Sida 496
Reunionskamrar ...
samlingar inom Skandinavien, sedermera på allt rikare materiel, hvilket han dels sjelf hopbragt på en resa 1876 till Skotland, Orken- och Shetlands-öarna, dels studerat 1880--81 vid mellersta Europas förnämsta museer, dels från olika delar af verlden fått emottaga till bearbetning. Hans förnämsta arbeten äro Revisio critica Capsinarum praecipue Scandinaviae et Fenniae (akad. afh. 1875), Hemiptera Gymnocerata Europae (I--III, 1878--84, oafsl.), Études sur les Collemboles (I--III, 1880), Ad cognitionem Reduviidarum mundi antiqui (1881), Monographia generis Oncocephalus (1882), Monographia Anthocoridarum orbis terrestris (1884) och Revisio synonymica Heteropterorum palaearcticorum (1888), alla, utom det första, offentliggjorda i Finska Vet. Soc:s »Acta». Dessutom har R. författat något öfver hundra mer eller mindre vidlyftiga afhandlingar och uppsatser i lärda sällskaps handlingar och i entomologiska tidskrifter i de flesta af Europas land. R. har inlagt förtjenst om riaturalhistorien äfven genom sina lättlästa populära framställningar af dess spörsmål, såsom De lägre djurens själslif (I--III, i »Ur vår tids forskning», 1886--88) samt uppsatser i »Finsk tidskrift», hvars redaktion han tillhört. Äfven som vitter författare har R. gjort sig känd genom åtskilliga dikter och smärre berättelser, såsom diktcykeln Karin Månsdotters saga (1880). R. är ledamot af Finska vetenskaps-societeten och flere utländska lärda samfund samt en af stiftarena af »Société entomologique française». F. E.
Reuterdahl [röj-], Henrik, ärkebiskop, teologisk och kyrkohistorisk skriftställare, föddes d. 10 Sept. 1795 i Malmö, der fadern var hårfrisör. Redan tidigt förlorade han sina föräldrar. Genom barmhertiga menniskors understöd och särskildt genom skolrektorn professor G. R. Ahlmans faderliga välvilja lyckades han dock fortsätta sina studier vid lärdomsskolan i Malmö, men måste redan under skoltiden såsom informator sjelf bidraga till sitt uppehälle. Student vid Lunds universitet år 1811, bedref han vid sidan af enskild lärareverksamhet sina gradualstudier med sådan framgång att han efter utmärkta lärdomsprof 1817 promoverades till filos. magister. Utan att vara utrustad med något öfverlägset snille, men i stället så mycket mera begåfvad med ett redigt förstånd och framförallt med fast och okuflig viljekraft, ådrog han sig snart sina lärares uppmärksamhet och anställdes redan på hösten 1817 som docent vid det presterliga seminariet i Lund. År 1821 uppfördes han på förslag till adjunktur i österländska språk samt utnämndes 1824 till e. o. adjunkt i teologiska fakulteten, 1826 till seminarieprefekt med Kärrstorps och Glostorps pastorat såsom prebende och 1830, vid jubelfesten, till teol. doktor. Han befordrades 1833 till förste teol. adjunkt och kyrkoherde i Uppåkra och Flackarp samt förordnades samtidigt till universitetets bibliotekarie, till hvilken befattning han utnämndes 5 år senare. Från den store Berlin-teologen Schleiermacher och den från honom utgångna reaktionen mot upplysningstidehvarfvets abstrakta rationalism hade K. mottagit kraftiga impulser och blef såsom teolog Schleiermachers förste, mera betydande lärjunge i vårt land, ehuru han aldrig slafviskt tillegnade sig sin tyske mästares läromeningar. Af många samtida i Lund blef R. förkättrad för »den schleiermacherska subjektivismen», men om han än till följd af de rådande tidsförhållandena kom att företrädesvis accentuera den kristliga subjektivitetens rätt gentemot en stel och ofruktbar dogmatism, har han dock i högre grad än Schleiermacher fulltonigt uttalat sin objektivt kristliga åskådning. På den teologiska vetenskapens område utvecklade R. en synnerligen omfattande skriftställareverksamhet, som gjort hans namn ansedt äfven utom fäderneslandets gränser. Åren 1828--32 och 1836--40 utgaf han i förening med J. H. Thomander »Theologisk Qvartalsskrift», och det är företrädesvis hans i denna offentliggjorda uppsatser, som röja de schleiermacherska åsigternas inflytande på hans religiösa åskådning. I anslutning till Schleiermachers betydelsefulla arbete »Kurze darstellung des theologischen studiums» lemnade R. i sin Inledning till theologien (1837) en historisk-systematisk framställning af teologiens begrepp och indelning (filosofisk, historisk och praktisk teologi) jämte anvisningar rörande metoden för det teologiska studiet, hvilket arbete visserligen på sin tid möttes med gensägelse, men likväl sedermera länge nyttjades vid de svenska universiteten såsom lärobok i teologisk encyklopedi och metodologi. En teologisk professur erhöll R. först 1844 vid 49 års ålder, då han utnämndes till professor i dogmatik och moralteologi vid Lunds universitet, hvilka ämnen han dock följande år, då han befordrades till förste teol. professor och domprost, utbytte mot kyrkohistorien. På grund af sitt anseende för praktisk duglighet kallades R. 1852 till statsråd och chef för ecklesiastikdepartementet, hvilken plats han 1855 utbytte mot biskopsstolen i Lund, hvarifrån han 1856 flyttades till Upsala såsom ärkebiskop. Omutligt samvetsgrann och pligttrogen, förstod han att såsom stiftschef vinna presterskapets tillgifvenhet och förtroende. Han dog i Upsala d. 28 Juni 1870. -- På den politiska banan verkade R. äfven på annat sätt än såsom ecklesiastikminister. Såsom ombud för Lunds stifts presterskap bevistade han ståndsriksdagarna 1844--51 och satt de derefter följande, utom riksdagen 1853--54, såsom sjelfskrifven ledamot af presteståndet. Vid de fyra sista var han ståndets talman. I politiken intog han alltid en mycket konservativ ståndpunkt och sörjde djupt öfver ståndsförfattningens afskaffande 1865. Vidare må nämnas, att han ledde förhandlingarna vid det första allmänna kyrkomötet 1868. -- Kyrkohistorien var R:s hufvuddisciplin. Redan genom sin afhandling De fontibus historiae ecclesiasticae eusebianae (1828) hade han, äfven i utlandet, väckt uppmärksamhet som en framstående kyrkohistoriker. 1833 vann han Vitt. hist. och ant. akad:s högsta pris för sin afhandling Öfversigt af den behandling, som det hedniska
På sidan nämns
Källa: Project Runeberg · ·
