Sida 495
Reunionskamrar ...
och frihet slöt han sig 1832 i Jena till en »burschenschaft». Vid ett besök i Berlin hösten 1833 häktades han på den halfförryckta preussiska reaktionens anstiftan, och, ehuru han ej kunde anklagas för annat än att han burit de tyska riksfärgerna, vardt han för försök till högförräderi dömd till döden, benådades emellertid med 30 års fängelse och släpades från den ena preussiska fästningen till den andra, i det längsta behandlad med upprörande hårdhet och förgäfves reklamerad af mecklenburgska regeringen, tills han i Juni 1840 frigafs genom Fredrik Vilhelm IV:s utfärdade amnesti. R. stod nu som en främling gent emot det verksamma lifvet och hade i fångenskapen ådragit sig en mag-nevros i förening med ett svårbetvingligt begär efter starka drycker. Efter ett strandadt försök att återupptaga de juridiska studierna egnade han sig i tio år åt landtbruk, men kom ej långt på den banan. Sedan han ingått ett lyckligt äktenskap, 1851, bosatte han sig i Treptow såsom privatlärare, och der fick han sin skaldekallelse klar för sig. Under fängelselifvets elände och afstängdhet hade han bevarat hänförelsen för politisk och social frihet samt utbildat hos sig en naiv gudsförtröstan; der hade han ock fått blicken öppen för de minsta företeelsers poesi. Han utgaf 1853 sitt förstlingsarbete, Läuschen un rimels, natursanna och originella sedeteckningar i versform, och 1855 den drastiska skämtdikten De reis' nah Belligen (öfvers. på prosa: »Resan till Belgien», 1872). Han bosatte sig 1856 i Neu-Brandenburg, hvarest han skref sina bästa verk. Kein hüsung (1857; prosaöfvers. »Utan hus och hem», 1874) är en gripande, starkt lidelsefull dikt om feodalherrens öfvergrepp och de lifegnes hämd. 1860 utgaf R. den på naturpoesi rika djurfabeln Hanne Nüte un de lütte pudel och sin första roman, Ut de franzosentid (»Från anno tretton». 2:dra uppl. 1872), som i afseende på konstnärlig byggnad är hans bästa. Han låter der på ett synnerligen lyckligt sätt lustiga kälkborgareförhållanden afteckna sig mot en verldshistorisk bakgrund. Mindre betydande är satiren Urgeschicht von Meckelnborg (1862). Efter Schurr-Murr (1861; svensk öfvers. 1872), en samling smärre berättelser, delvis på högtyska, följde Ut mine festungstid (1862; »Under lås och bom», 2:dra uppl. 1873), som är genomträngd af frisk hjertlighet och eger stort värde äfven såsom kulturbild. Mest omtyckt är dock R:s sociala roman Ut mine stromtid (1862 o. f.; »Lifvet på landet», 1872, ny uppl. 1877; »Landtmannalif», 1884), en af den moderna skönliteraturens perlor. I dess midt står R:s oförgätligaste karaktersskapelse, »Onkel Bräsig», den putslustige och bottenredlige gamle skalken, som aldrig i sitt lif gjort något att skämmas för eller varit rädd. Den af fullödig humor burna berättelsen söker att på den rent menskliga känslans mark försona ståndsmotsatserna. De flesta af nämnda arbeten utgaf R. under den gemensamma titeln »Olle kamellen» (Gamla kamomillblommor). Han hade genom dem kommit i goda omständigheter och njöt af lifvet på kortare resor. Sedan behofvets sporre saknades, aftog hans författareförmåga. Han bodde sedan 1863 på sin villa vid Eisenach och gjorde 1865 en färd till Konstantinopel. Den högkomiska berättelsen Dörchläuchting (1866; »Hans höghet», 1871) och den svagare De meckelnbörgschen Montechi un Capuletti oder de reis' nah Konstantinopel (1868; »Resan till Konstantinopel», 1871) voro hans sista. Han återföll periodiskt i alkoholmissbruket. Död d. 12 Juli 1874. -- R. är Tysklands förnämste realist. Med den holländska målareskolans hela lif och trohet återger han verkligheten, men tränger äfven in till känslans renaste källsprång. -- R:s Werke utgåfvos af A. Wilbrandt 1863--68 i 13 bd, jämte 2 bd efterlemnade skrifter 1875 (flere uppl.). En samling »Valda berättelser» utgafs i svensk öfvers. 1882--84 (5 bd). E. F-t.
Reuter [rö'jter], Paul Julius von, friherre, grundläggare af Reuterska telegrambyrån, f. 1821 i Kassel, stiftade våren 1849 i Paris en litografisk korrespondensbyrå, som skulle meddela tidningarna de snabbaste underrättelser. Då preussiska regeringen d. 1 Okt. 1849 öppnade telegrafledningen mellan Aachen och Berlin, flyttade R. sin korrespondensbyrå till Aachen. R:s byrå utvecklade sig snart till en telegrambyrå. Då telegrafnätet alltmer ökades, flyttade R. sin telegrambyrå först till Verviers, derefter till Quiévrain och slutligen, 1851, till London. Den har fortfarande sitt hufvudsäte derstädes, men eger många filialer och agenturer i alla verldsdelar. Genom R:s energi utvecklade telegrambyrån sig till den förnämsta medelpunkten för politiska och kommersiella underrättelsers insamlande och spridande, i synnerhet sedan »Times» och flere andra engelska tidningar 1858 ingått kontrakt med R. att erhålla hans telegram. Under italienska kriget 1859 och nord-amerikanska inbördeskriget 1861--65 förvärfvade R:s telegrambyrå genom snabbheten och pålitligheten af sina underrättelser från krigsskådeplatsen ett verldsrykte, som sedermera ytterligare stadgats och vuxit. R. förvandlade 1865 sin storartade affär till ett aktiebolag, hvars verkställande direktör han förblef till 1878. 1865 anlade R. en telegrafkabel från England till Norderney, Bremen och Hamburg och 1869 en annan undervattenskabel från Frankrike till Nord-Amerika. Han erhöll 1872 af sjahen i Persien en mycket omfattande koncession att bygga jernvägar och bearbeta grufvor i Persien. R. upphöjdes 1871 i friherrligt stånd af hertigen af Sachsen-Koburg-Gotha. En dotter till R. är sedan 1875 gift med svenske ministerresidenten i Lissabon, grefve A. M. K. O. P. Steenbock. E. W.
Reuter [röjter], Odo Morannal, finsk zoolog, universitetslärare, född i Åbo d. 28 April 1850, blef student i Helsingfors 1867, filos. magister 1873, filos. doktor 1877 samt s. å. docent och 1882 e. o. professor i zoologi. R. är en framstående entomolog af obestridd auktoritet i fråga om ordningen Hemiptera, hvilken han i systematiskt afseende behandlat i en mängd arbeten, baserade till en början på egna
På sidan nämns
Källa: Project Runeberg · ·
