Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete

Originalsida 501
Originalsida 501
Originalsida 500
Originalsida 501
500–501

Sida 501

Reuterholm ...

välbyggd, med många vackra hus. Särskildt förtjenar nämnas den 1273--1343 byggda gotiska Maria-kyrkan, en af de vackraste i Würtemberg. Gymnasium, 2 realskolor, väfskola samt pomologiskt institut. Förnämsta industrigrenen är lädertillverkning, men derjämte finnas spinnerier och väfverier samt en mångfald andra industrier. I R. föddes nationalekonomen List, åt hvilken en staty der restes 1863. -- R. blef 1240 fri riksstad. Det var den första stad i Schwaben, som omfattade reformationen. 1802 förenades staden med Würtemberg. Vid R. stod i Maj 1377 ett slag, i hvilket stadens borgare besegrade grefve Ulrik af Würtemberg.

Reutte l. Reute [röjte], köping i Tyrolen, vid Lech, nära bajerska gränsen. Omkr. 1,500 innev. Det vackra läget i Lechdalen, som omgifves af höga berg, gör, att orten mycket besökes af turister.

Revaccination (af Lat. re, åter), omvaccinering.

Révai, Miklós (Nikolaus), ungersk språkforskare, f. 1752, medlem af piaristorden, d. 1807 såsom professor i ungerska språket och literaturen vid Budapests universitet, kan sägas vara den vetenskaplige grundläggaren af det ungerska skriftspråket. Hans förnämsta arbeten äro Antiquitates literaturae hungaricae (1803) och Elaboratior grammatica hungarica (2 bd, 1803--04; 2:dra uppl. 1806; se Finsk-ugriska språk, sp. 1352, och Magyariska literaturen, sp. 633). R. författade äfven dikter (1778) och utgaf äldre ungerska skalders verk.

Reval (R. Revel, Estn. Tallin, Lett. Danupils), hufvudstad i ryska guvern. Estland, vid en bukt af Finska viken och vid Baltiska jernvägen (S:t Petersburg--Baltischport). 51,277 innev. (1885), deraf 1/3 tyskar, resten ester, ryssar och judar. Staden består af två delar: Domberget och nedre staden vid stranden, hvilka till 1878 voro fullständigt åtskilda med afseende på förvaltning och rättsväsende, samt omgifves af stora förstäder. På Domberget ligga slottet, der guvernementsregeringen har sina lokaler, samt den tyska aristokratiens välbyggda hus. Nedre staden bevarar till stor del sitt medeltidsutseende: smala, krokiga gator och höga, tegeltäckta gafvelhus. Staden omgifves af gamla murar och torn, men upphörde 1857 att vara fästning. Tre af de högst belägna bastionerna hafva förvandlats till promenader. R. har flere intressanta medeltidsminnen än någon annan stad i Östersjöprovinserna. Det har 7 lutherska kyrkor (deraf 1 svensk), 1 rom. katolsk och 5 ryska kyrkor. Nikolaikyrkan (från början af 1300-talet) har många minnen från den katolska tiden. I domkyrkan ligga bl. a. Pontus De la Gardie och Karl Horn begrafna. Andra mera märkliga byggnader äro rådhuset med det rikaste baltiska arkiv, Knutsgillets hus, der estländska literatursällskapet och provinsmuséet äro inrymda, samt estländska riddarhuset. De vigtigaste undervisningsanstalterna äro gymnasium och realskola samt det ryska Alexandersgymnasiet. Fabriksverksamheten är ej stor, men handeln är mycket liflig. Exporten (omkr. 30 mill. kr.) består hufvudsakligen af spanmål, sprit, lin, linfrö och oljekakor och importen (öfver 120 mill. kr.) af bomull, maskiner, stenkol och jern. Nära staden vid det med tvänne fyrar försedda Laaksberget ligger det af Peter den store för hans gemål byggda lustslottet Katharinenthal. -- I R. föddes (1601) Gustaf II Adolfs broder, hertig Karl Filip.

Historia. Omkring ett af Valdemar Sejr 1219 anlagdt fäste uppväxte en stad, som med säkerhet fanns, då svärdsriddarna 1227 intogo borgen. Befolkningen var hufvudsakligen tysk, ehuru R. 1238--1346 åter lydde under Danmark. R. vardt tidigt medlem af hanseförbundet och idkade stor handel på Östersjölanden, Vest-Europa och Ryssland. Förnämsta utförselsvaror under medeltiden liksom senare voro spanmål, lin och hampa, förnämsta importvarorna salt, vin och jern. Sedan hanseaternas handelsgård i Novgorod stängts (1494), upphörde R:s handel på Ryssland att vara så blomstrande. R. styrdes af 4 borgmästare, 1 syndicus, 14 rådsherrar och 1 stadsskrifvare. Borgarena, voro fördelade i 3 gillen: stora l. köpmansgillet samt två handtverksgillen. Staden hade rätt att slå mynt, besitta jordegendom och föra krig. Sedan 1248 tillämpades lybska stadslagen, och vad egde rum till rådet i Lybeck. Staden var skyldig att till livländska orden, som 1348 bekräftade dess privilegier, årligen erlägga 200 mark samt i krigstid lemna en viss truppstyrka (till tjenstgöring endast inom ordenslandet) och 1 fartyg med 28 mans besättning. Till landtdagarna skickade R. under medeltiden från 1400 som ombud vanligen 1 borgmästare och 1 rådsherre. -- Den livländska ordensstaten råkade genom ryssarnas anfall 1558 i upplösningstillstånd. Dervid gaf sig R., jämte ridderskapet i Harrien och Wierland, 1561 under Erik XIV och Sveriges rike, dels af fruktan att komma under det katolska Polens välde (staden hade nämligen slutit sig till reformationen), dels i förhoppning att med Sveriges hjelp kunna hindra den i oroväckande grad tilltagande handeln och sjöfarten på Narva. Klas Kristersson Horn och de andre svenske kommissarierna bekräftade i Juni 1561 stadens privilegier, och s. å. gaf Erik sin ratifikation derå. 1569 bekräftade Johan III och riksrådet stadens gamla privilegier, med den inskränkning att appellationsrätten till Lybeck upphäfdes och att vad skulle ske till konungen i rådet (sedan Svea hofrätt 1614 inrättats, gick vadet först till denna, äfven sedan hofrätten i Dorpt inrättats). Någon inskränkning i R:s sjelfstyrelse skedde egentligen först under Karl XI, då han 1689 utan stadens hörande utfärdade fullmakt åt J. W. Polchow att med titel af »öfversekreterare» bekläda syndikatsämbetet. Då magistraten dervid yttrade missnöje och åberopade stadens privilegier, svarade konungen strängt, bl. a. att han ej ämnade tåla jämte sig några »små republiker». Stadens begäran om undertryckande af seglationen på Narva villfors af Erik XIV. hvilket blef en af orsakerna till Nordiska sjuårskriget (1563--70). Äfven sedan

Källa: Project Runeberg · ·