Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 13. Pontin - Ruete

Originalsida 515
Originalsida 515
Originalsida 514
Originalsida 515
514–515

Sida 515

Rhea Silvia ...

upphäfde den förut medgifna fria flodfarten. Först 1830, till följd af skilsmässan mellan Belgien och Nederländerna, blef den nederländska regeringen böjd för eftergifter, och ett flodfartsreglemente kom 1831 till stånd, som gjorde flodfarten på R. ända till hafvet fri för alla fartyg, som tillhörde strandstaterna vid R. samt vid bifloderna, men lade en måttlig tariff på främmande fartyg samt tillsatte en centralkommission och 4 inspektörer samt tulldomstolar för afgörande af stridiga flodfartsangelägenheter. Först 1869 borttogos alla tullar, och floden öppnades utan några inskränkningar. Vården om flodloppet och flodfarten är uppdragen åt en centralkommission, som sammanträder i Mannheim. Flodloppet har under detta årh. i hög grad förbättrats, i det stora summor hvarje år utgifvas för ändamålet. Rymliga flodhamnar hafva anlagts utmed floden; 24 af dem ligga inom Tyska riket och 8 i Nederländerna. I merkantilt hänseende är R. den vigtigaste floden i Europa. Den flyter genom land med talrik befolkning och den lifligaste industri, mynnar ut i ett af de lifligast befarna haf på jorden midt emot Storbritannien samt står genom segelbara bifloder i förbindelse med det inre af Tyskland, Frankrike, Belgien och Nederländerna samt genom Ludvigskanalen med Donau, genom Rhen--Rhône-kanalen och Rhen--Marne-kanalen, som båda gå till Strassburg, med mellersta och södra Frankrike, hvarjämte många jernvägslinier följa dess stränder eller utgå från dem. Införandet af ångan som drifkraft har åstadkommit en ofantlig ökning af flodtrafiken. Den första ångbåt gick på Rhen 1817. 1883 hemmahörde i flodområdet ej mindre än 2,713 fartyg, deraf 199 ångbåtar, som gå dels på R., dels på dess bifloder och de sjöar, som tillhöra flodområdet. Ångbåtarna hafva i synnerhet framkallat en liflig turisttrafik, och antalet resande utgör nu 1-2 mill. årligen. Floden är farbar utan afbrott från Basel till mynningen. Ofvanför Speier kunna endast jämförelsevis små fartyg gå, men nedanför denna stad kunna fartyg om 500--600 tons utan svårighet gå med last. Mellan Basel och Strassburg är djupet stundom ej mer än 1 m., mellan Strassburg och Mainz vexlar det mellan 1,5 och 7,5 m., men nedanför Mainz är det ingenstädes mindre än 3 m. Det djupaste stället (23 m.) är midt emot Lorelei-klippan; vid Düsseldorf är djupet 16 m. Före byggandet af jernvägar funnos nedanför Basel inga permanenta broar öfver R., men nu gå jernvägståg öfver floden på ett dussin olika ställen i Tyskland och Nederländerna.

Laxfiskena i R., hufvudsakligen mellan Bacharach och S:t Goar, hafva länge åtnjutit ryktbarhet, men afkastningen har betydligt minskats efter ångbåtarnas ankomst. Dessutom fångas stör, nejonögon, gädda och karp. Något guld nedföres från Alperna och Schwarzwald, men i så ringa mängd, att afkastningen ej lönar arbetet. R:s och flere dess bifloders stränder äro hemorten för de berömda rhenska vinerna (se Rhen-viner).

Den långa raden af gamla och blomstrande städer långs R:s stränder vittnar om flodens stora vigt. De förnämsta af dessa äro inom Tyskland Strassburg (som dock ligger ett stycke från R.), Speier, Mannheirn, Worms, Mainz, Koblenz, Bonn, Köln, Düsseldorf och Wesel. Utom Tyskland äro Basel i Schweiz samt Arnhem, Utrecht och Leiden i Nederländerna de enda större rhenstäderna.

I politiskt hänseende har R. alltid spelat en stor rol. Mellan germanerna och romarna utgjorde R. i 200 år ett bållverk. Augustus och hans efterträdare uppförde skansar vid R., och en stor del af de romerska legionerna låg beständigt i garnison der. Under denna tid gjorde den venstra l. romerska stranden jättelika framsteg i civilisation. De underbara romerska fornlemningarna vid Trier och annanstädes, de romerska vägarna, broarna och aqvedukterna bära tydligen vittne om de fördelar Rhentrakterna skördade af det romerska väldet. Denna romerska civilisation uppslukades emellertid af den germanska folkvandringens vågor. Under Karl den store, hvars förnämsta residens var Aachen, började Rhendalens kultur åter uppblomstra, och resultaten kunna ännu skönjas i de storartade byggnadsverken från denna period. Vid delningen af Karl den stores rike (843) bildade R. gräns mellan Tyskland och Lothringen, men 870 kom floden helt och hållet inom Tyskland. I nära 800 år var förhållandet så, och Tyska rikets gräns sammanföll mer eller mindre med Rhunelinien. Westfaliska freden gaf en del af venstra Rhenstranden åt Frankrike genom att åt detta land öfverlemna Elsass, och genom freden i Rijswijk (1697) bestämdes R. som gräns mellan Tyskland och Frankrike från Basel till trakten af Germersheim. Fransmännens önskningsmål var att få hela R. som gräns och Gallien återstäldt till den utsträckning det hade på Caesars tid. Detta ideal förverkligades 1801, när hela venstra Rhenstranden från Basel till Emmerich afträddes till Frankrike. Wienkongressen (1814--15) återgaf åt Tyskland nedre Rhendalen; men tyskarna ville hafva mera (»Sie sollen ihn nicht haben, den freien deutschen Rhein» hette det med afseende på fransmännen) och genom Elsas' och Lothringens återförening med Tyskland (1871) blef R. ännu en gång »Tysklands flod, icke Tysklands gräns». I krigshistorien har R. alltifrån den tid (år 55 f. Kr.), då Caesar i närheten af nuv. Koblenz slog sin ryktbara pålbrygga öfver floden, spelat en framstående rol. Den utgör nu Tysklands vigtigaste försvarslinie mot vester, och dess betydelse i detta afseende var ännu större, innan Tyskland förvärfvade sig den starka vestgräns, som det för närvarande eger. Rhenliniens betydelse ökas ytterligare genom en rad starka fästningar: Neu-Breisach, Strassburg, Rastatt, Mainz, Koblenz, Köln och Wesel.

Rhenanus, Beatus, tysk humanist, f. i Schlettstadt (Elsass) 1485, d. i Strassburg 1547, studerade vid Paris' universitet och knöt i Basel vänskap med den berömde Erasmus, hvars samlade skrifter han sedermera redigerade (i 8 bd. 1540--41). Rh. utmärkte sig såsom en omsorgsfull häfdaforskare i arbetet Rerum

Källa: Project Runeberg · ·