Sida 739
Rosfönster ...
af det skäl att dessa fartyg, som i afseende på form och tackling äro särdeles typiska, byggas i Roslagens skärgård. R. N.
Roslags Vestra kontrakt, i Upsala stift, omfattar de sju pastoraten Ed med Sollentuna; Vallentuna; Bromma; Spånga med Jerfälla; Fresta med Hammarby; Vada med Angarn; Össeby-Garn. Areal 48,918 har. 11,636 innev. (1888).
Roslags Östra kontrakt, i Upsala stift, omfattar de sju pastoraten Täby, Danderyd med Lidingö; Östra Ryd; Österåker; Vaxholms stad; Solna; Värmdö med Ingarö, Bo, Djurö och Möja; samt Vaxholms garnisonsförsamling. Areal 79,677 har. 19,359 innev. (1888).
Roslin, Alexander, porträttmålare, föddes i Malmö d. 15 Juli 1718, kom 1736 till Stockholm och blef elev af G. E. Schröder, hos hvilken han vistades till slutet af 1741. Då begaf han sig till Göteborg och året derpå till Skåne, der han dröjde till 1745, alltjämt utöfvande porträttmålning. Genom grefve N. J. Lewenhaupt, som var öfverhofmästare i Baireuth och vid ett besök hos sin slägt i Skåne låtit måla sig af R., blef denne så fördelaktigt känd, att han s. å. fick kallelse till nämnda hof. Der stannade han i två år under ständiga framsteg, men begaf sig sedan, trots de förmånligaste anbud, till Italien, der han hufvudsakligen uppehöll sig i Neapel och Parma. På det senare stället målade han 1752 furstefamiljen och for derefter till Paris. Det uppgifves, att han s. å. skulle varit i Köpenhamn och målat L. Holbergs bild, flere gånger graverad efter hans original; men sannolikt härrör detta porträtt från tiden före hans utresa. -- I Paris vann han genast bifall för sina i salongen 1753 utställda porträtt af sedermera rikskansleren F. Sparre (i enskild ego i Sverige) och baron Bunge, då svensk ambassadsekreterare, och till följd af k. bref upptogs han, ehuru protestant, s. å. till ledamot af Académie royale de peinture et de sculpture. Sedan denna tid fortfor han att bibehålla allmänhetens gunst, och sin kanske största seger vann han, då han 1765 i täflan med Greuze målade en stor bild af Familjen La Rochefoucauld, hvilken af Watelet och de Marigny tilldömdes priset. Kort förut hade han utfört sin största och figurrikaste komposition, Ludvig XV:s mottagande vid Hôtel de ville i Paris efter sin konvalescens i Metz, med öfver trettio figurer. Taflan beställdes af staden, visades å salongen 1761 och uppsattes sedan i Hôtel de ville, men förstördes vid denna byggnads brand under kommunen 1871. Andra af honom målade och utställda bilder under samma skede voro de genom gravyrer af tidens bästa mästare bekanta Collin de Vermont och Jeaurat, hans receptionsstycken i akademien, hans sjelfporträtt i vaxmålning (graveradt af Floding), prinsessan Anastasie Trubetskoj, landtgrefvinna af Hessen-Homburg, Dandré-Bardon, Boucher (i Versailles) m. fl. En mycket sträng granskare fick R. emellertid i Diderot, Greuzes vän, hvilken lät honom dyrt betala den framgång han vunnit på den andres bekostnad. R. kunde emellertid med lugn mottaga de delvis orättvisa anmärkningarna mot hans konstnärskap; han vederlade dem genom att fortfarande gå framåt och utveckla ett allt större mästerskap, i synnerhet i vissa tekniska detaljer. Fru Jennings med man och svåger, utställd 1769 (nu å Skånellaholm), visade hans konstnärskap i hela dess fulländning och beundrades ganska allmänt, och han förstod alltmer att öfvervinna det hufvudfel man tillagt honom, en viss kyla i uppfattningen af anletena. Utmärkta prof af hans grupperingsförmåga och briljanta färg, ej mindre framstående genom, behaget i hufvuden äro de två stora familjestycken, som förr funnos i samlingarna å Österby (nu i ensk. ego): Enkefru Grill med dotter och måg, Peill samt Konstnären sjelf och hans fru, den sistnämnda taflan på samma gång en genre af den älskligaste finhet och sanning. -- R., som 1767 blef »conseiller» i akademien (d. v. s. ledamot med säte och stämma), 1770 erhöll lön på stat och 1771 bostad i Louvre, var under denna tid en medelpunkt för alla resande svenskar, i synnerhet konstnärer, hvilka han oegennyttigt bistod med råd och dåd. Krafft, Floding, Gillberg, L. Pasch, Liungberger, Sevenbom, Hoffman m. fl. funno i honom ett godt stöd under sina studier i Paris. Naturligtvis målade R. åtskilliga landsmän, bland dem Adelcrantz (1754) och Joh. Pasch (1756), båda i Sveriges konstakademi, sedan riksdrotset K. A. Wachtmeister (1767, Nationalmuseum) m. fl. Och då kronprinsen Gustaf (III) med sina båda bröder uppehöll sig i den franska hufvudstaden, skulle de också hafva sina porträtt af den frejdade svensken. Taflan (Gustaf III och hans bröder i öfverläggning om en fälttågsplan), framställande dem i grupp och nästan hela figurer, framträdde på salongen 1771 och tillhör nu Nationalmuseum. På R:s berömda specialitet, tygmåleri, är hon ett mycket lysande prof, men hufvuden, antagligen målade efter mycket få sittningar, lida något af den köld och glatthet, för hvilka R. beskylldes. Ett förträffligt och liffullt porträtt är deremot den antagligen kort derpå utförda bilden af Fredrik Adolf (Nationalmuseum), ehuru originalets grad af intelligens kanske lade hinder i vägen för en ändå kraftigare uppfattning. Sin belöning erhöll konstnären officielt, då han blef en af de förste riddarna af Vasaorden (1772). R. målade redan förut den franska kungl. familjen; så nämnas bilder af Dauphin (Ludvig XVI) och Hertigen af Orléans, båda till häst. En ypperlig bild af Marie Antoinette som dauphine, i stor gala, är känd genom en fransk gravyr, o. s. v. För att visa sin erkänsla för den nyssnämnda utmärkelsen begaf R. sig 1774 till Stockholm, der han året förut hade invalts till utländsk (!) hedersledamot af Målareoch bildhuggareakademien, samt målade der porträtt af Gustaf III (Nationalmuseum), hans moder, gemål, svägerska och syster (alla å Drottningholm). »Konungen befallde», heter det, »att dessa mästerstycken för alla tider skulle tillhöra kronan och aldrig skingras genom arf eller gåfva». De enda enskilda personer han medhann att måla voro K. Fr. Scheffer (Gripsholm) och Linné (nu å Gripsholm; inlöst af Gustaf III från Linnés arfvingar; ett annat
Källa: Project Runeberg · ·