Sida 93
Preposition ...
han ännu länge icke vågade företaga en sådan tillsättning utan inhemtande af consensus ecclesiae. -- Angående de äldstes institution inom den reformerta kyrkan se Presbyterialförfattning. J. H. B.
Presbyterialförfattning (se föreg. art.) kallas den kyrko-ordning, som inom den reformerta kyrkan i allmänhet (med undantag af den engelska episkopalkyrkan) gjort sig gällande. De allmänna grunddragen af denna synodala författning kunna sägas vara följande, a) Kristus är ej blott den osynliga kyrkans hufvud, utan han är tillika öfverhufvudet och den ende rättmätige regenten för hela den synliga kyrkan på jorden. Att upphöja en påfve eller en verldslig furste till kyrkans öfverhufvud är att störta Kristus från hans tron och uppsätta en menniska på densamma. En fullständig skilnad bör derför göras mellan staten, som styres af menniskor, och kyrkan, hvars egentlige styresman är Kristus allena. -- b) Kristus utöfvar detta sitt regemente öfver kyrkan genom vissa honom underordnade ämbetsmän. Desse äro (enligt 1 Tim. 5: 17) af tvänne slag, nämligen lärande äldste, eller predikanter, hvilka hafva nådemedlens förvaltning sig anförtrodd, och äldste i inskränktare bemärkelse, eller styrande äldste, hvilka deltaga i kyrkostyrelsen och själavården, utan att det dock tillkommer dem att offentligen predika eller förvalta sakramenten. -- c) För utöfvandet af kyrkostyrelsen sammanträda de lärande och styrande äldste enligt den i den presbyterianska kyrkan gällande synodalordningen till möten eller sammankomster för större eller mindre delar af kyrkan, af hvilka möten de mindre (lägre) alltid äro underordnade de större (högre), som omfatta större distrikt af kyrkan. Inom den skotska kyrkan, der den presbyterianska synodalordningen synes hafva vunnit sin högsta utbildning, utgöras de hvarandra underordnade mötena af 1) Församlingsrådet (kirksession), som omfattar en enskild lokalförsamling samt utgöres af församlingens pastor och de styrande äldste inom samma församling. 2) Presbyteriet, som omfattar ett mindre antal församlingar (ungefärligen motsvarande ett kontrakt i den svenska kyrkan) och utgöres af en lärande och en styrande äldste från hvarje församling. Hvarje presbyterium eger att inom sin krets af församlingar vaka öfver lärans renhet, gudstjenstens behöriga firande och kyrkoegendomens förvaltning, äfvensom att utöfva kyrkans tukt, utvälja och ordinera hennes ämbetsmän samt från innehafvande ämbete afsätta dem, som gjort sig ovärdiga att dervid längre bibehållas. 3) Provinsialsynoden, som omfattar en hel provins (motsvarande ett stift inom den svenska kyrkan) och utgör en sammanfattning af provinsens alla presbyterier. Provinsialsynoderna ega att inom sitt vidsträcktare område dels öfvervaka de lägre myndigheternas kyrkostyrelse, dels upptaga och afdöma från dem hänskjutna mål. 4) Nationalsynoden l. generalförsamlingen, som omfattar hela landets kyrka och är sammansatt af landets samtliga presbyterier. Vid generalförsamlingen behöfva dock ej alla medlemmarna af de underordnade presbyterierna infinna sig, utan endast ombud från desamma. Öfver de särskilda landens nationalsynoder står slutligen, enligt den presbyterianska teorien, det ekumeniska mötet, som omfattar hela kyrkan på jorden. -- d) Då Kristus uteslutande styr sin kyrka genom de af honom förordnade och högtidligen invigde ämbetsmännen, så har den öfriga delen af församlingen ingenting att beställa med kyrkostyrelsens angelägenheter. En naturlig följd deraf är, att de presbyterianska ämbetsmannakollegierna vid inträffande ledigheter komplettera sig sjelfva. I vissa delar af den presbyterianska kyrkan ega dock församlingarna rättighet att välja sina predikanter och öfriga äldste, ehuru alltid med den inskränkning i valrätten, att vederbörande myndigheter kunna underkänna valet, om det fallit på någon, som pröfvas vara mindre passande för den ifrågavarande sysslan. J. H. B.
Presbyterianer kallas de af den reformerta kyrkans anhängare, som antagit den s. k. presbyterialförfattningen (se d. o.) hufvudsakligen efter Calvins mönster. Presbyterianismen har sin hufvudhärd inom den skotska kyrkan, som i den första och den andra »disciplinboken» (af år 1560 och 1575) genomfört den presbyterianska kyrkoförfattningen i dess fullaste konseqvens. Vid tillämpningen af nämnda system har dock denna kyrka sönderfallit uti trenne särskilda kyrkosamfund, nämligen den skotska statskyrkan, den skotska frikyrkan och den förenade presbyterianska kyrkan i Skotland, hvilka skilja sig från hvarandra hufvudsakligen i frågan om uppfattningen af kyrkans och statens inbördes förhållande till hvarandra, särskildt beträffande kyrkans underhåll af staten. J. H. B.
Prescot, stad i engelska grefskapet Lancaster, 13 km. ö. om Liverpool, vid jernvägen Liverpool--Wigan--Manchester--Leeds. 6,419 innev. (1881). Tillverkning af ur och urmakareverktyg.
Prescott, stad i canadiska provinsen Ontario, vid S:t Lawrencefloden, öfver hvilken en stor jernvägsbro leder öfver till Ogdensburgh i staten New York. 3,000 innev. (1881).
Prescott, William Hickling, amerikansk historieskrifvare, f. i Salem, Massachusetts, d. 4 Maj 1796, studerade vid Harvards universitet åren 1811--14 och egnade sig derefter åt juridiken, men förlorade vid denna tid genom en tillfällighet sitt ena öga, under det att synförmågan på det andra i sammanhang dermed blef försvagad. Han måste derför öfvergifva den juridiska banan. Efter en vistelse på Azorerna samt i mellersta och södra Europa (1815--17) gifte P. sig 1820 och slog sig på literära sysselsättningar. Sedan han gjort omfattande studier i engelska, franska, italienska och spanska literaturen, började han 1826 att arbeta på sitt första stora verk, The history of the reign of Ferdinand and Isabella (2 bd 1838; »Spaniens historia under Ferdinand och Isabella», 1859--60). Derpå följde The history of the conquest of Mexico (3 bd 1843; utkom 1863 i två olika öfvers. på svenska), som, lika utmärkt genom, stil och innehåll, befäste författarens literära anseende. Hans History of the conquest of
Källa: Project Runeberg · ·