Sida 94
Preposition ...
Peru (3 bd 1847; »Perus eröfring. Historisk skildring», öfvers, af A. Blomberg, 1877) uppvisar samma företräden, som känneteckna alla P:s historiska arbeten: grundlig källforskning, färgrik framställning och en känslans värme, som sällan gör intrång på historieskrifvarens objektiva lugn. Han har derigenom blifvit mycket populär. Deremot kan P. icke anses för en i högsta mening filosofisk historieskrifvare, såsom t. ex. W. H. Lecky. Han har ringa tycke och begåfning för en omfattande analys af händelserna; hans kritiska insigt är inskränkt till omfånget, och han begränsar sig nästan helt och hållet till historiens konkreta element. Under sina sista år sysselsatte P. sig med förarbeten till en historia om Filip II. Deraf hafva utkommit 3 band under titel History of the reign of Philipp II, king of Spain (1855--58). Samtidigt (1856) utgaf han Robertsons »History of Charles V» med anmärkningar och förbättringar. P. dog d. 27 Jan. 1859. Ett urval af hans smärre uppsatser utkom under titel Biographical and critical miscellanies (1845) och Critical essays (1852). Den senaste reviderade upplagan af P:s verk utgafs 1874--75 af hans förre privatsekreterare I. F. Kirk i 15 band. Jfr Ticknor: »Life of P.» (1864). A. B. B.
Présence d'esprit [presa'ngs despri], Fr., »sinnesnärvaro», själsnärvaro, rådighet, fyndighet.
Presenning (Holl. pressening), hopsydd segelduk, som tjenar till täcke öfver lastluckor och varor för att skydda mot väta. För detta ändamål bruka presenningarna vara tjärade, oljade eller förfärdigade af impregnerad segelduk. En presennings storlek benämnes efter dukantalet. R. N.
Presens (Lat. praesens, närvarande, med underforstådt tempus, tid), gramm., är ett gemensamt namn för ett visst antal former i de indo-europeiska och de flesta utom-europeiska språkens verbalböjning, hvilka uttrycka eller hafva afseende på närvarande tid, den tid, hvari den talande befinner sig. Presens är således en viss del af den kategori hos verben, som kallas tempus. Ehuru presens uttrycker den tidpunkt, hvari talaren befinner sig, och således från denna synpunkt kan betraktas som momentant tempus, kan det dock, på den grund att det äfven kan beteckna en bestämd art af handling, nämligen med fortvaro i längre eller kortare tid, äfven antaga andra temporala betydelseskiftningar. Handlingen betecknas genom presens som ofulländad i närvarande tid. En följd häraf är, att den till sitt hufvudsakliga förlopp kan vara att förlägga -- förutom i den närvarande tiden -- antingen i den förflutna eller tillkommande. Så är Grek. [oichomai] »är borta», »är bortgången», nära nog perfektiskt, men jag gör detta i morgon futuralt, hvarvid handlingen med afseende på beslutet liksom börjar i närvarande tid. Presens kan äfven innebära det, som till alla tider sker eller eger giltighet: jorden roterar kring solen, man bör göra godt o. s. v. Historiskt presens (Lat. praesens historicum), i berättande stil i stället för aoristiskt tempus (perf. historicum), beror på en fantasiförflyttning hos talaren, i det han liksom försätter sig på den tidpunkt, då de skildrade händelserna försiggå. Presens i den nu beskrifna betydelsen tillhör hufvudsakligen indikativen; ty med afseende på tid tillhöra de öfriga modi egentligen den futurala. I Lat. följer dock konjunktiven indikativens temporala karakter; och i Grek. kan pres. konj. (optat.) hafva betydelse af något perdurerande. I de indo-europeiska språken gåfvos ursprungligen flere olika presensklasser. d. v. s. med olika stammar till grund, ett tillstånd, som är bäst bevaradt i sanskrit. Dessa klasser representerade antagligen olika slag af handling (aktionsarter). De olika presensklasserna fördela sig på två hufvudkonjugationer: den tematiska på indo-europeiskt -*o (Grek. -[omega]), den otematiska på indo-europeiskt -*mi (Grek. -[mi]). K. F. J.
Present (Fr. présent, af présenter, framräcka), gåfva, skänk, föräring. Presentera, framte, uppvisa; framräcka, bjuda; skänka, förära; föreställa en person för en annan, med uppgift om hans namn och titel. -- Presentabel, som kan visas eller presenteras i valdt sällskap, hygglig till sitt yttre. -- Presentation, presentering, en persons föreställande för en annan; förslag (vid tillsättning af en plats). -- Presentationsrätt, en församlings, en korporations o. s. v. rätt att vid tillsättning af ett ämbete, en plats i en representation (t. ex. preussiska landtdagen) e. d. uppsätta personer på förslag. -- Presenterbricka, bricka, hvarå kringbjudes konfekt, vin o. dyl.
Preservera (af Lat. praeservare, på förhand iakttaga såsom försigtighetsmått), bevara, skydda. -- Preservativ, skyddsmedel, förebyggande medel. Jfr Profylaktisk.
Preses (Lat. praeses, af praesidere, egentl. sitta främst), ordförande i en rätt, en akademi eller ett konsistorium; ledare af en akademisk disputation (se Disputation). Jfr President. -- Presidera, sitta såsom ordförande. -- Presidium. ordförandeskap.
President (af Lat. prae, före, och sedere, sitta) är en i flere land förekommande titel, betecknande än, och oftast, ordföranden i en kongress, konferens o. d., än chefen för ett kollegialt ämbetsverk (Sverige m. fl. land), än styresmannen öfver en provins eller afdelning deraf (Preussen, Brasilien och, delvis, Österrike samt Danmark, der Köpenhamns högste styresman benämnes overpresident, motsv. öfverståthållaren i Stockholm), än talmannen i folkrepresentationen eller någon af dess afdelningar (Norge, Tyskland, Frankrike, Belgien, Italien, Spanien, Nord-Amerikas förenta staters senat m. fl. st.), än öfverhufvudet i en republik (Frankrike, Nord-Amerikas och Mejicos förenta stater, flere syd-amerikanska och afrikanska republiker; den schweiziske bundespresident är ej annat än förbundsrådets för året valde ordförande). Presidenten i en republik är verkställande maktens chef och statens representant. Han har högsta befälet öfver krigsmakten, initiativ, benådningsrätt och makt att besätta ämbeten. Hans ställning motsvarar således suveränens i en monarki, men han saknar i motsats till en sådan absolut veto mot representationens beslut, innehar sin plats
Källa: Project Runeberg · ·