Sida 487
New Mexico
(1905), monografierna Wagner (1904; 2:auppl. 1906), Elgar (1906), Hugo Wolf (1907) och Richard Strauss (1908) samt öfversatt Wagners musikdramer och redigerat sammelverket "The new library of music".
Newmarket [njö^mäkit], stad på gränsen af engelska grefsk. Cambridge och Suffolk, 20 km. n. ö. om Cambridge. 10,688 inv. (1901). Staden är hufvudsakligen ryktbar för sina kapplöpningar, som hållas 8 gånger om året. Kapplöpningsbanan, den vackraste, som finnes, tillhör Jockey club. (J. F. N.)
New Mexico [njō me'ksikå͡u], förk. N. M. och New M., stat i Förenta staterna (se kartan till Nord-Amerikas förenta stater), mellan 31° 20' och 37° n. br. samt 103° och 109° 2' v. lgd, gränsar i n. till Colorado, i ö. till Oklahoma och Texas, i s. till Texas och Mexico samt i v. till Arizona. Det bildar nästan en kvadrat med en areal af 317,609 kvkm., hvaraf 339 kvkm. vatten. Det är ett land af berg och högplatåer. Medelhöjden är 1,750 m.; 105,000 kvkm. ha en höjd af 900--1,500 m., 146,000 en höjd af 1,500--2,100 m., 59,000 en höjd af 2,100--2,700 m. och 6,000 kvkm. ligga högre än 2,700 m. Dess mellersta del är ett taffelland med en medelhöjd af 1,800--2,000 m., genomskuret af Rio grande del Norte, hvars breda dal går från n. till s. genom hela området, och på båda sidor om denna gå bergshöjder, tillhörande Rocky mountains långt ned mot s. Väster om Rio grande gå sålunda i anslutning till San Juan mountains på gränsen mellan Colorado och N. Gallinas och Yemez mountains, San Mateo mountains (3,468 m.), Zuni mountains, Miembres mountains, Datil range o. a. Öster om floden gå Cimarronkedjan (Costilla peak 3,850 m.) och parallellt med denna Mora range, fortsatt af Santa Fe range (i den förra Taos peak 4,049 m.), Sandia range, Sierra blanca (3,620 m.) o. a. Söder om Rocky mountains ligger den s. k. basin region, där isolerade, men ofta höga berg omge dalslätter (sp. bolsons, börsar), 200--300 km. breda och ända till 1,600 km. långa, vanligen täckta med sediment från kringliggande berg. I många finnas periodiska sjöar (playas], som efter afdunstningen kvarlämna en tunn hvit saltskorpa (alkali flats). I västra delen af området förekomma höga taffelberg (mesas), där indianerna byggt sina klippboningar och floderna gräft sig ända till 300 m. djupa cañons. öfver den sydöstra delen af staten sträcker sig stäppen Llano estacado (se d. o.). Berggrunden består till större delen af urberg eller paleozoiska lager, men äfven krit- och tertiära bildningar förekomma samt yngre eruptiv, särskildt basalt och ryolit. De flesta floderna ha rikligare vattenmängd blott på våren, medan de uttorka under sensommar och höst. Detta gäller delvis äfven den största, Rio grande del Norte, än mer dess bifloder S. José och Pecos samt den till Arkansas flytande Canadian river. Den jämnaste vattentillgången ha de små bergbäckarna, som därför bäst kunna användas för konstgjord bevattning. Endast den västligaste delen af N. afvattnas genom Rio Gila och S. Juan till Colorado (Stilla hafvet). -- Klimatet är synnerligen torrt, enär de vindar, som nå N., aflämnat mesta delen af sin fuktighet, när de passerade Texas' slätter eller bergen i v. Den sandiga marken absorberar hastigt solens hetta och utstrålar den lika hastigt, hvadan den dagliga temperaturvariationen är stor. Likaså är temperaturskillnaden mellan sommar och vinter stor. Santa Fe (2,312 m.) har en årstemperatur af 9,4° med 20,5° i juli och - 2,2° i jan.; dess årsnederbörd är 368 mm. I hela N. utom i den nordvästra delen finnes en regntid, som börjar i juli och varar i 4-6 veckor, under hvilken regn faller hvarje eftermiddag. Omkr. en tredjedel af hela nederbörden faller under denna tid. Störst är regnmängden i de högsta bergstrakterna. På slätterna försvinner snön fort, men i bergstrakterna liksom i trånga cañons kvarligger den länge och förser floddalarna med vatten. -- I N. träffas alla de fyra växtzoner, i hvilka sydvästra Nord-Amerika indelats, nämligen i de lägsta delarna kaktus-, yucca- och agavezonen (till 1,200 m.), i hvilken gräset är knappt, den s. k. greasewood och sagebrushzonen (intill 1,600 m.), hvarest Artemisiaarter (sagebrush) och Sarcobatus vermiculatus (greasewood) jämte andra buskar äro förhärskande och gräsväxten är ringa, kaktusarterna bli mindre talrika, cedrarnas zon (intill 2,250 m.) samt slutligen granens och furans zon (upp till 3,000 m.), i hvilka gräsväxten är mycket rik. Hela skogsområdet har anslagits till 61,500 kvkm. eller litet mer än 19 proc. af arealen. Endast de högre kedjorna och platåerna ha stor skog, dock aldrig tät, bestående af Pinus ponderosa, Abies concolor, Picea Engelmannia o. s. v. De största skogsarealerna finnas v. om Rio grande. Förbundsregeringen har intill 1911 skapat skogsreservationer i N. med en areal af 44,450 kvkm. Vid dalarnas flodstränder växa vide och popplar. Mycken ängsmark finnes i bergstrakterna och på platåerna, men verkligt kulturland endast i enstaka dalsänkor, där konstgjord bevattning förefinnes. Af jaktbara djur finnas många arter, men i ringa antal individer, såsom hjort, pronghorn (Antilope americana), puma, kayot, varg, lodjur, svart björn och grislybjörn; gräflingar, harar och kaniner finnas öfverallt liksom äfven prärihundar. -- Jordbruket beror på bevattningen, och 1911 omfattade den bevattnade ytan något mer än 3,000 kvkm., men stora planer äro uppgjorda att genom bevattningsarbeten göra ett 6 gånger så stort område odlingsbart. Emellertid var 1900 endast 1 proc. (3,150 kvkm.) af hela ytan tagen i besittning som privat egendom i 4,458 farmer, men 1910 hade dessas antal ökats till 35,676 med en samlad areal af 45,080 kvkm. Den viktigaste skörden är lucern och andra foderväxter samt hvete, majs, hafre och potatis. Äfven frukt och vin äro föremål för odling. Viktigare än jordbruket är dock boskapsskötseln, som utgör statens viktigaste inkomstkälla. Ullproduktionen steg 1910 till 8,7 mill. kg. och ett värde af 3,4 mill. doll. Statens mineraltillgångar äro mycket stora, ehuru de ännu icke fullt utnyttjas. 1911 erhölls guld för 640,000 doll. och silfver för 628,300 doll.; af koppar 1,7 mill. kg., af bly 1,731 ton, zink 4,911 ton samt 3,5 mill. ton stenkol, hvarförutom granit, sandsten, kalksten och marmor brötos samt turkoser, gips och salt erhöllos. Industrien inskränker sig till några järnvägsverkstäder, sågverk, kvarnar och handtverk; dess hela produktionsvärde steg 1909 till nära 8 mill. doll. -- Handeln har sitt hufvudsäte i
Källa: Project Runeberg ·
