Sida 79
Myrtilos
Peru, uppehåller sig uteslutande i träden. Den är ett nattdjur, som hoprulladt, med hufvudet nedgräft mellan benen och det hela omlindadt af svansen, tillbringar hela dagen försänkt i djup sömn. Om natten rör den sig långsamt och tämligen ovigt mellan trädgrenarna och uppsöker sin näring, som utgöres af flera slags insekter. L-e.
Myrsloksläktet, zool., uppträder i tre olika former, som förr sammanfördes till ett släkte, Myrmecophaga (af grek. myrmex, myra, och fagein, sluka), men numera uppfattas som tre släkten, nämligen manmyrsloken (Myrmecophaga jubata), kaguaren l. tamanduan (Tamandua tetradactyla) och dvärgmyrsloken (Cycloturus didactylus). Se Myrslokarna. L-e.
Myrsnäppan, zool. Se Strandvipsläktet.
Myrspettarna, zool. Se Hackspettsläktet, sp. 958.
Myrspofven, zool. Se Långnäbbsläktet.
Myrstack. Se Myror, sp. 107-108, 110.
Myrström, Sven Magnus, tidningsman, f. 4 okt. 1865 i Allmundsryd, Kronobergs län, genomgick folkhögskola och blef efter några mindre befattningar i tidningar 1892 redaktör af "Ångermanlands tidning". Han var redaktör 1893-99 af "Västernorrlands allehanda", 1899-1906 af "Kristianstads läns tidning" och 1906-12 af "Göteborgs aftonblad" (se d. o.) samt utger nu veckotidningen "Söndagen". Till sin politiska ståndpunkt är M. högerman.
Myrsyra, kem., en i myror förekommande organisk syra, som länge varit känd, men förväxlades med ättiksyra, tills Suersen och Gehlen 1805 visade, att den var en därifrån skild syra. Doebereiner framställde den först med konst genom oxidation af socker. Sedermera har man funnit, att myrsyran bildas vid ett stort antal kemiska reaktioner. Myrsyra, som i naturen förekommer utom i myror äfven i tallbarr, etternässlor, svett o. s. v., spelar sannolikt en viktig fysiologisk roll som mellanprodukt vid nedbrytningen af kolhydrat i djur- och växtkroppen. Ett visst uppseende väckte 1904 en observation af en fransk läkare Clement, enligt hvilken myrsyra resp. dess salter intagna i ringa doser skulle stimulera muskelenergien och således motverka tröttheten. Den är sammansatt efter formeln: H.CO2H. Den erhålles dels genom destillering af oxalsyra med glycerin till 100°-110°, hvarvid oxalsyran sönderfaller enligt formeln:
CO2 H-CO2H=CO2+H CO2H oxalsyra koldioxid myrsyra En annan god och intressant framställningsmetod beror därpå, att koloxid absorberas af natronkalk vid 210° under bildning af myrsyrans natriumsalt. Den är i rent tillstånd en färglös vätska, som smälter vid +9° och kokar vid +99°. Den kan i alla förhållanden blandas med vatten, är skarpt sur, har en egendomlig, stickande lukt och ger med baser salter, kallade formiat. Emedan myrsyran genom upptagande af en atom syre öfvergår till kolsyra och vatten, är den ett kraftigt reduktionsmedel. Den har antiseptiska egenskaper och verkar hudrefcande (jfr Myrbad). P. T. C. (H. E.)
Myrtaceæ, Myrtacéer, bot., myrtnarnas familj, består uteslutande af träd eller buskar med läder- eller pergamentartade, odelade och helbräddade, ständigt gröna blad, punkterade af små genomskinande oljebehållare. Stipler saknas. Blommorna äro tvåkönade, aktinomorfa, fribladiga, oftast med 4-taliga, men äfven ibland 5-taliga omkringsittande eller öfversittande blomhyllen och många ståndare, ofta gruppvis sammanvuxna. Frukten är bär, stenfrukt eller kapsel. Familjen indelas i två underfamiljer: Myrtoideæ med motsatta blad och bär eller stenfrukt och Leptospermoideæ med motsatta eller strödda blad och kapsel. Myrtnarnas familj omfattar nära 3,000 arter, hörande nästan uteslutande till de tropiska länderna. Genom sin rikedom på flyktig olja äro flera myrtacéer använda som kryddor, t. ex. kryddnejlika (se Jambosa), kryddpeppar och kronpiment (af Calyptranthes paniculata i Peru). Ett fast och varaktigt virke erhålles af flera myrtacéer, särskildt af Eucalyptus-arter. Arter af samma släkte lämna äfven kino och eterisk olja, som ha teknisk och medicinsk användning. Nejlikolja erhålles af Jambosa, kajeputolja af Melaleuca. En mängd myrtacéer har välsmakande frukter, t. ex. arter af släktena Ugni, Psidium, Campomanesia, Eugenia, Jambosa m. fl. Som prydnadsväxter odlas arter af Myrtus, Callistemon, Beaufortia och andra. O. T. S. (G. L-m.)
Myrtacéer, bot. Se Myrtaceæ.
Myrten, bot. Se Myrtus.
Myrtenol [-ål], kem., en terpenalkohol af sammansättningen C10H15OH, som kan förvandlas till pinen och oxideras till aldehyden myrtenol och sedan myrtensyra. H. E.
Myrtenolja, kem., en olja, som vinnes, särskildt i Spanien och Frankrike, därigenom, att man destillerar blad af Myrtus communis med vattenånga. Myrtenolja är en ljus vätska med egendomlig lukt, som innehåller bl. a. pinen, diponten, vidare cineol och myrtenol (se d. o.). H. E.
Myrtensläktet, bot. Se Myrtus.
Myrticolorin, kem., identiskt med rutin (se d. o.).
Myrtifloræ, bot., växtserie af Archichlamydeæ bland dikotyledonerna, utmärkt af cykliska, heteroklamydeiska, vanligen samkönade och aktinomorfa blommor. Fruktämnet är vanligen bildadt af 2-många fruktblad och vanligen sammanvuxet med den mer eller mindre konkava axeln. Ståndarna äro dubbelt så många som kronbladen eller flera. Hithörande växter äro örter eller vedväxter af växlande utseende med vanligen motsatta, helbräddade blad utan stipler. De viktigaste hithörande familjerna äro Thymelæaceæ, Elæagnaceæ, Lythraceæ, Punicaceæ, Lecythidaceæ, Rhizophoraceæ, Combretaceæ, Myrtaceæ, Melastomataceæ, Oenotheraceæ, Halorrhagidaceæ, Hippuridacæ och Cynomoriaceæ. G. L-m.
Myrtillus, bot. Se Vaccinium.
Myrtilos (grek. Μυρτιλος), i den grekiska hjältesagan den man, som styrde konung Oinomaos' vagn i kappkörningen med Pelops (se d. o.) och som af denne mutades att lossa en bult i ett af hjulen på Oinomaos' vagn, hvarigenom Pelops segrade. Då M. som lön fordrade halfva riket eller gunstbevis af Hippodameia, Pelops' brud, vredgades denne och störtade M. i det, som det uppgafs, efter honom uppkallade Myrtoiska hafvet (se d. o.). Hermes, M:s fader, förbittrades öfver sonens död
Källa: Project Runeberg ·
