Sida 623
Nomos
"som bör bäras" o. s. v.). Infinitiver äro vanligen olika kasusformer af verbalsubstantiv, medan particip äro verbaladjektiv. Jfr Nomen. K. F. J.
Nominalism, filos., den riktning inom medeltidsfilosofien, som betraktade allmänbegreppen, "universalia", som blott abstraktioner eller rent af blott namn (lat. nomina) på tingen, som ensamma tillmättes själfständig verklighet. Samma åsikt kallas ock konceptualism om den betonar begreppens karaktär af uppfattningssätt hos oss. Den motsatta åsikten var realism, som fattade begreppen som verkligheter, oberoende af tingen. Nominalismens främste målsman var Roscelin, kanik i Compiègne under senare hälften af 1000-talet. Hans åsikt bekämpades af Anshelm af Canterbury och Vilhelm af Champeaux, hvilkas "realism" blef den härskande ståndpunkten under lång tid. Först på 1300-talet återupptogs nominalismen af Occam m. fl. och blef under skolastikens upplösningstid en föregångare till den moderna filosofiens brytning med medeltidens abstrakta begreppskonstruktioner och dess riktning i stället på den konkreta verkligheten. Jfr Berkeley, Boëthius, Materialism, sp. 1236, och Meritum, sp. 172. Se J. Löwe, "Der kampf zwischen dem nominalismus und realismus im mittelalter" (1876), och K. Grube, "Nominalismus in der neuern englischen und französischen philosophie" (1890). - Nominalist, anhängare af nominalismen. S-e.
Nominalkatalog, alfabetiskt uppställd förteckning (på böcker m. m.). Jfr Katalog.
Nominallön. Se Arbetslön, sp. 1356
Nomina sunt odiosa, lat., "namn äro förhatliga", att nämna några namn skulle endast väcka förargelse (i en straffpredikan, en skandalhistoria e. d.).
Nomination (lat. nominatio), utnämnande, utnämning. Se Nominera.
Nominativ (lat. casus nominativus). Se Kasus.
Nominativa uppgifter. Se Primäruppgifter.
Nomine, lat., i (någons) namn. - Jfr In nomine.
Nominell (lat. nominalis), som förefinnes till namnet, men ej i verkligheten. Nominellt värde, namnvärde, det fasta, abstrakta värde, som urspr. är åsatt mynt, aktier, statspapper o. d., i motsats till deras realvärde och skiftande kursvärde. Skiljemynt, som ju äro underkastade nötning, ha alltid högre namnvärde än metall-(real-)värde. Jfr Alpari.
Nominera (af lat. nominare, nämna), utse, utpeka, utnämna. - 1. Inom den katolska kyrkorätten betecknar nominationen den rätt vissa regeringar genom påflig förläning, konkordat e. d. erhållit att utse innehafvarna af kyrkliga befattningar, särskildt biskopar, dock så att från kurians synpunkt nominationen endast innebär ett designerande, på hvilket, om kanoniska hinder ej möta, påfven meddelar sin bekräftelse. Nominationsrätten har framgått ur den supplik- eller förslagsrätt påfven efter investiturstriden tillerkände en mängd världsliga furstar; den kännetecknade särskildt konkordatet med Frankrike af 1516 och dess efterföljare, där den uttrycktes genom formeln nominare Nobis ("nämna för oss"), som äfven förekom i de påfliga institutionsbullorna, till dess Leo XIII (1903) för fridens skull, utan att uppge sin formella pröfningsrätt, lät det af franska regeringen med protester mötta ordet "Nobis" utgå ur formeln. - 2. Särskildt i Förenta staterna användes ordet "nominera" om att utse partikandidater till de ämbeten inom Unionen eller de enskilda staterna (president, guvernör o. s. v.), som tillsättas genom val. Dylik nomination sker på partimöten ("conventions"), vanligen enligt noga bestämda regler för de lokala partiorganisationernas representation. 1-2. V. S-g.
Nomism (af grek. nomos, lag) kallas en sådan etisk åskådning, som uppfattar den högsta lag eller norm, af hvilken det sedliga lifvet bör bestämmas, i analogi med en yttre, statutarisk rättslag eller ock åt en viss sådan positiv, borgerlig eller kyrklig lag tillerkänner den absoluta auktoritet, som tillkommer endast den inre, i människans eget, andliga väsen grundade sedelagen samt för hvilken därför det sedliga lifvet väsentligen får karaktären af yttre observans. De mest typiska representanterna för denna ståndpunkt äro å ena sidan den senare judendomen, med fariseismen, å andra sidan den romerska kyrkan och framför allt den jesuitiska etiken. Då vid denna uppfattning af sedelagen något verkligt inre förhållande mellan viljan och lagen ej kan komma till stånd, utan lagen framträder som en friheten hämmande skranka, måste den alltid föra med sig en tendens att inskränka det område, öfver hvilket sedelagen har att befalla. Därför skall ock hvarje nomistisk åskådning vid närmare betraktande visa sig innesluta större eller mindre element af den motsatta ensidigheten, den s. k. antinomismen (se d. o.). Äfven i detta hänseende erbjuda de nyss nämnda riktningarna, särskildt jesuitismen, typiska exempel. Se vidare Lag. E. Bg.
Nomistisk, som innebär nomism.
Nomofylakes (grek., "lagväktare", af nomos, lag, och fylax, väktare) var i åtskilliga forngrekiska stater en benämning för vissa ämbetsmän, som i en eller annan mening hade att öfvervaka samhällslifvets författningsenliga gång. I Aten skola dessa lagväktare ha varit sju, och deras uppgift var bl. a. att i folkförsamlingen öfvervaka iakttagandet af lagstadgade former. A. M. A.
Nomografi, mat., grafisk räknemetod, vid hvilken man begagnar sig af ett nomogram (se d. o.). Se äfven Ocagne, d'.
Nomogram, mat., en grafisk framställning af en funktion af mer än en variabel. För att framställa ett nomogram af en funktion f (x, y) uppritar man i x, y-planet ett tillräckligt antal kurvor, hvilkas ekvationer äro f {x, y) = z, samt utskrifver vid hvarje sådan kurva det på densamma konstanta värdet af f (x, y). En dylik framställning af en funktion är i många fall lämpligare än en tabell. Ett allbekant exempel på ett nomogram har man i barometertryckets framställning på de synoptiska väderlekskartorna. I- F.
Nomokanon (af grek. nomos, lag, och kanon, trosoch lefnadsregel). Se Grekisk-katolska kyrkan, sp. 225.
Nomos, ett grekiskt ord, som i allmänhet betyder "lag" eller "stadgad ordning", har i den
Källa: Project Runeberg ·
