Sida 13
6
enär de tydligen endast knnnat uppföras på land, synas därför de geografiska förändringarna ända sedan dessa aflägsna tider hafva varit tämligen obetydliga. När det åter gäller ännu äldre förhistoriska skeden, eller sådana, som plägat sammanfattas under namnet stenåldern, vill det visserligen synas, som om fasta fornlämningar skulle saknas inom landets lägsta delar, och om detta vid fortsatta undersökningar skulle bekräftas, kunde man häri se en antydan om, ehuru ingalunda något säkert bevis för, att nämnda delar af landet vid slutet af stenåldern ännu möjligen legat under hafvets yta. Häremot tala dock å andra sidan skenbarligen de talrika lösa fornfynd af stenredskap, som i vissa landsdelar träffats ända ned mot den nutida hafsstranden och som ansetts tillhöra samma tid. Emellertid är det gifvet, att tidsbestämningar, hvilka såsom i detta fall måste grunda sig uteslutande på redskap af enklaste art, också måste vara långt mera vanskliga än sådana, som kunna stödja sig på lämningar från mera framskridna kulturstadier.
Äfven inom det i dessa afseenden så väl utforskade Skandinavien lämna sålunda de mänskliga urkunderna och de mänskliga vittnesbörden från förhistorisk tid inga eller blott dunkla upplysningar om de förändringar, som de nordiska länderna möjligen undergått, sedan människan tagit desamma i besittning. För att vinna säkrare kännedom härom måste vi vända oss till naturen själf och söka urskilja och tolka de drag i hennes anlete, hvilka ännu erinra om de växlande skeden hon genomlefvat. Särskildt ligger ett sådant försök nära till hands för oss, som bebo ett land, hvars nuvarande natur framgått ur en sällsynt växlande, nära nog sagolik geografisk utveckling.
Se vi oss därför omkring i den natur, som omger oss, finna vi, att den beboeliga delen af Skandinavien på ena sidan begränsas af hvad man kunde kalla hafvets område och på den andra, ofvan skogsgränsen, af de öde Qällvidder, som omgifva den eviga snöns eller isens område. Det gäller nu att utröna, om gränserna för dessa alltid varit desamma, om den eviga snön verkligen är evig, och om hafvets stränder i alla tider legat, där de nu ligga.
Första frågan är då: huru se is- och hafsområdenas gränser ut i våra dagar? Äro de af sådan art, att de i en framtid kunna bibehållas och igenkännas, om också både is och haf draga sig undan till helt andra trakter? Finnas för öfrigt några särskilda kännetecken på det egentliga, från is och haf fria landet, hvarigenom dess forna område trots senare förändringar skulle kunna utrönas?
Källa: Internet Archive ·
