Sida 46
39
Istidens början och den stora nedisningen.
Redan vid skildringen af isens område och de märken densamma efterlämnar nämndes, att sådana träffas ej blott öfverallt på den Skandinaviska balfön, åt alla håll utstrålande från dess källtrakter men äfven långt utom dess gränser.
Den tid, då dessa märken bildades och då väldiga massor af landis funnos äfven på andra delar af jorden, har af denna anledning blifvit kallad för istiden. Detta märkliga skede i jordens historia har utan tvifvel varit ganska långvarigt och sträckt sig genom en betydande följd af årtusenden. Under loppet af dessa utplånade isen efter hand så väl de märken den själf först inristat som större delen af öfriga bildningar från istidens början. Hvad som ej blef alldeles utplånadt och förstördt, täcktes i regeln af de sist bildade bottenmoränerna, hvarför vittnesbörden från början af denna period äro sällsynta och svårtillgängliga samt våra kunskaper om densamma ännu i hög grad ofullständiga och alls ej jämförbara med hvad vi veta om de olika utvecklingsskedena efter den tid, då isen slutligen på allvar började bortsmälta.
Emellertid må vi till en början, så godt sig göra låter, söka urskilja några hufvuddrag af hvad man hittills känner om de förhållanden, som föregått och betingat de senaste skedena.
Först hafva vi härvid att tillse, huru långt isens område enligt de efterlämnade märkenas vittnesbörd sträckte sig, då den uppnådde sin största utbredning. Med ledning af den mängd undersökningar, som blifvit utförda under de senaste årtiondena, kan man nu bilda sig en god föreställning om den väldiga omfattning isområdet en gång ägde. På den öfversta kartan å taflan 1 äro sålunda med hvitt utmärkta de trakter af Europa, hvilka en gång varit begrafna under mer eller mindre mäktiga istäcken. Det ojämförligt största af dessa områden var det, som hade sin härd inom Skandinavien. Ifrån detta lands inre delar fortsätta glaciärrefflor och moräner ut i skärgården och tvärs öfver öarna midt ute i Östersjön samt likaså öfver hela Finland och Kolahalfön, ut till Hvita hafvets mynning, öfver Kaninhalfön samt enligt nyligen gjorda iakttagelser förmodligen ända ut till ön Kolgujev i Norra ishafvet.
Källa: Internet Archive ·
