Sida 51
44
Dessa egendomliga transportriktningar för blocken voro helt naturliga, så vida Nordsjön vid tiden för deras tillkomst varit tillspärrad af den här sammanträngda, norska landisen. Först senare, då denna fått aflopp ut emot Atlanten, kunde i sådant fall de sydbaltiska ismassorna i sin tur erhålla fritt aflopp mot Nordsjön och efter hand medft5ra den last af baltiska block, som man funnit vara allmänt utbredd i denna riktning ända fram till Holland.
Slutligen torde packisen på Atlanten mot slutet af den stora nedisningen hafva smält undan så mycket, att landisen från Skageracks omgifningar och västra Norge kunnat följa den norska rännan ända ut till de stora hafsdjupen, eller hvar den dåvarande stranden än må hafva legat. Det har nämligen nyligen blifvit visadt, att kristianiablock förekomma i verkligt moränmaterial på Jsederen vid Norges sydvästra kust, hvilken därför vid något tillfälle passerats af en med den baltiska isen jämförlig isström från Kristianiatrakten.
För öfrigt blir det genom den här framställda packisteorien lättare att förstå, hvarför det skandinaviska istäcket nådde en så förvånande stor utbredning mot sydost och öster öfver de ryska slätterna. Det är nämligen gifvet, att om redan norra Atlanten varit uppfylld af packis, detta också måste hafva varit fallet med Ishafvet. Då sålunda den skandinaviska landisen ej hitåt kunde afbörda sitt öfverskott af is, måste detta i stället taga vägen inåt fiyssland, ädda tills afsmältningen förmådde sätta en gräns för utbredningen.
Sannolikt var det också af samma skäl, som landisen en gång förmådde öfverskrida Timanbergen, hvilka däremot vid ett senare skede, då det utanför liggande hafvet blifvit befriadt ifrån sitt packistäcke, tvingade landisen att söka sig aflopp långs efter Hvita hafvets krökta dalgång.
Emellertid är man ännu långt ifrån att kunna lämna en närmare skildring ens af de förnämsta bland de många olika strömriktningar, hvilka under loppet af den stora nedisningen utan tvifvel efterträdt hvarandra.
Såsom redan blifvit nämndt, är ej ens själfva gränsen för isens största utbredning öfverallt säkert fastställd, och som den icke utmärkes af någon ändmorän, vet man ej heller, om isen öfverallt samtidigt nått fram till den yttersta gränsen för flyttblocken.
Ännu sämre är det ställdt med våra kunskaper om fördelningen mellan hafvets och landets områden under denna aflägsna tid.
Källa: Internet Archive ·
