Sida 52
45
Visserligen vet man exempelvis, att d et Kaspiska hafvet, såsom är autydt på taflan 1, under något äldre skede af istiden varit betydligt större än nu samt en kortare tid antagligen äfven genom Manytschdalen och Asovska sjön stått i förbindelse med Svarta hafvet. Ty på stäpperna omkring Åralsjön och Kaspiska bafvet samt norr om det senare, utmed östra sidan af Volga ända förbi 55^ nordlig bredd och upp till trakten af Kasan finnas vidt utbredda aflagringar af sand, lera och kalk, innehållande ungefär samma slags musslor, som ännu lefva i Kaspiska hafvet.
Men det är ingalunda säkert, att detta stora, forntida Åralo-Kaspiska haf nått nin största utbredning på samma gång som landisen, utan det är mycket möjligt, att den senare vid den tiden redan länge varit stadd på återtåg.
Vidare är det visserligen bekant, att strax före och under istiden åtskilliga nordiska musslor lefvat i Medelhafvet och att ej obetydliga nivåförändringar sedan dess försiggått inom Italien, men man vet ännu ej, i hvad mån de förskrifva sig från tiden för isens största utbredning, och således ej heller, hvar kustlinien denna tid framgick.
Detsamma gäller det förmodade landområde, som på grund af likheten mellan den nuvarande växtligheten på Grönland, Island och i det nordligaste Europa af flera växtgeografer antagits under något skede af istiden hafva förenat nyssnämnda länder. Den landbrygga, på hvilken växterna enligt denna åsikt sålunda spridt sig, antages sedermera efter hand hafva sjunkit under hafsytan för att i våra dagar bilda den vidsträckta hafsbank, som på tämligen ringa djup sträcker sig från Skottland förbi Färöarna och Island till Grönland.
Visserligen skulle ett sådant forntida högre läge af dessa trakter lättare förklara, huru landisen i Skottland, såsom ofvan framhållits, kunnat skjuta ut ända öfver Hebriderna och Orkneyöarna, huru den på Färöarna kunnat uppfylla alla fjordar och sund samt på Island öfverallt utskjuta i hvad som nu är haf utan att förr blifva begränsad genom vågornas inverkan. Men någon närmare kännedom om denna förmodade landbryggas utsträckning, varaktighet eller ens om dess tillvaro äga vi ännu ej.
Emellertid finnes mycket, som verkligen tyder därpå, att just de trakter, hvilka under istiden varit mest nedisade, också alltsedan slutet af föregående period legat på betydligt större höjd öfver hafvet än i våra dagar.
Källa: Internet Archive ·
