Sida 68
61
eller södra sidan, där glaciärälfvarna utmynDade, vidsträckta ofruktbara sandhedar, under det att närmast moränen finnes en starkt kuperad terräng med otaliga kullar, dälder och sjöar samt slutligen på den inre, norra sidan stora, fruktbara marker med märgelartade bottenmoräner.
Den bördiga moränmärgel, som sålunda i ett nästan sammanhängande bälte omger Östersjödalen i söder och sydväst, visar sig genom så väl sina finare beståndsdelar som de stenar och block, hvilka däri förekomma, bestå af en brokig blandning af alla de bergarter, hvilka finnas i fast berg inom de öfre delarna af Östersjödalens område, enligt hvad man kan sluta af berggrundens beskaflfenhet på Östersjöns stränder och öar.
Den sista nedisningens stora baltiska isström har härifrån medfört massor af olika slags kalksten, lerskiflfer och många andra bergarter, hvilka den söndermalt, sammanblandat och slutligen utbredt och aflagrat inom ifrågavarande bälte samt därmed gifvit upphof till en bildning, som genom sin stora fruktbarhet i själfva verket är af vida större ekonomisk vikt än våra rikaste malmer.
Också finner man äfven af befolkningens olika täthet på ömse sidor om den stora ändmoränen ett ganska talande vittnesbörd om den ingripande betydelse, den sista nedisningen sålunda medelbart haft på kulturens utveckling i dessa trakter.
Det gäller nu att utröna, hvar gränserna för den stora baltiska isströmmen längre norr ut äro att söka. Men så snart man lämnar det område, där denna isström förnämligast aflastade sitt stundom lätt igenkännliga moränmaterial, samt inkommer i trakter, där den i stället öfvervägande utöfvat en förstörande och bortförande verksamhet, blir det gifvetvis betydligt svårare att fastställa isströmmens gränser.
Tills vidare har också knappast mer än ett förberedande försök blifvit genomfördt att, såsom å taflan 2 angifves, till ett helt sammanställa alla hithörande företeelser.
Visserligen var det med stor tvekan, som det ifrågasattes, att den baltiska isström, som utbredt sig öfver de södra och sydvästra kusttrakterna omkring Östersjön, samtidigt längre norr ut varit inskränkt till själfva Östersjödalen, under det trakterna på ömse sidor om denna samtidigt varit fria från is. Men det finnes åtskilliga företeelser, som hittills blott genom ett sådant antagande synts möjliga att förklara.
Sålunda hafva inom gamla hafslager i västra Sveriges kusttrakter ända fram emot de stora medelsvenska ändmoränerna men icke längre trälSFats talrika lösa stenar eller flyttblock af bergarter,
Källa: Internet Archive ·
