Sida 67
60
land, att en stor del af detta land däraf är helt och hållet uppbyggdt samt därförutan, såsom redan är nämndt, ej en gång skulle nå upp öfver hafsytan. Det sålunda danade landet utgöres vanligen af mer eller mindre vågformiga platåer med kullar och dälder af skilda slag.
Tvärs igenom sådana landskap äro de stora forntida floddalarna nedskurna. De begränsas af branta terrasser, och deras botten bildar genom sin ofta fullkomligt utjämnade yta en slående motsats till det omgifvande, kuperade, glaciala landskapet. Där ett nutida vat* tendrag ännu framrinner i en af de gamla floddalarna, har det ofta i dennas botten nedskurit en ännu lägre och lika jämn dalbotten^ hvars bredd angifver, öfver huru stor yta strömmen efter hand förmått flytta sin fåra åt ömse sidor under sitt arbete med att utskära dalen. Då vattnet vid vårfloden stiger öfver sina bräddar, vittna också de vidsträckta och förhärjande öfversvämningar, som därvid kunna hemsöka dessa låglända dalar, alltför tydligt om att dalbottnen tillhör flodens herravälde.
Om vi nu lämna dessa storartade minnesmärken, till hvilka den sista nedisningen endast medelbart kunnat gifva upphof, för att spåra fortsättningen af dess begränsning väster ut, finna vi i trakten af Kiel och vidare mot nordväst en ändmoränlinie, som ligger så noga i förlängningen af den redan omnämnda långa moränen, att de mycket sannolikt bildats vid en och samma isrand.
Af ändmoränen i Kielertrakten bafva flera mot Östersjön sluttande dalar blifvit tillspärrade, och de i dem flytande vattendragen, bland dessa Eidern, hafva tvungits att söka sin väg åt motsatt håll, ut i Nordsjön.
Mot norr fortsattes ändmoräntrakten i mellersta Jylland af ett starkt kuperadt landbälte, som länge förmodats utgöra en ändmoränbildning. Väster om detta bälte sträcker sig ett annat, bestående af de jämna, ofruktbara, västdanska sandhedarna, hvilka utan tvifvel blifvit bildade af de från isranden framströmmande glaciärälfvarna, sedan dessa vid moränlinien aflastat den tyngsta, steniga delen af sitt material, hvaremot dess finaste partiklar eller det fruktbara ler- och kalkslammet fördes vidare af vattnet ända ut i hafvet. Öster om ändmoränbältet vidtager däremot, långs nästan hela östra kusten af Jylland och Slesvig-Holstein samt vidare ut öfver de danska öarna och hela sydvästra Skåne den leriga och kalkrika bottenmorän eller moränmärgel, som gjort dessa trakter så bekanta för sin fruktbarhet.
Af intresse är, att så väl i Mecklenburg som i synnerhet i Pommern landet på samma sätt långs efter moränens bägge sidor är uppdeladt i olikartade bälten. Sålunda träffas öfverallt på den yttre
Källa: Internet Archive ·
