Tillbaka Read Runeberg

Om Skandinaviens geografiska utveckling efter istiden af Gerard de Geer

Originalsida 70
Originalsida 70
Originalsida 70
Originalsida 71
70–71

Sida 70

63

isberg, hvilka lösgjorts från en landisström, som utskjutit i hafvet vid södra delen af Kattegatt, där moränerna utmärka sig för sin utomordentliga rikedom på flintblock och där landisens undre delar säkerligen inneslutit massor af sådana.

För öfrigt förekomma jämte flintblocken i vårt lands västra kusttrakter, framför allt i deras sydligare delar, många andra mer eller mindre goda ledblock af skilda slag, som också tyda på en transport från Skåne eller trakter, belägna ännu längre inåt den baltiska isströmmens område, exempelvis ända uppifrån Åland.

De med sådana baltiska block lastade isbergen drefvo, sedan de lossnat från iskanten, efter hand non* ut med den hafsström, som utan tvifvel äfven under istiden i denna riktning följt landets västkust, påverkad af de rådande sydvästliga vindarna jämte allt det vatten, som utströmmat från den stora baltiska dalen. Ått döma af blockens utbredning har sannolikt fortsättningen af denna hafsström då som nu, ungefär såsom drifistecknen å taflan 2 antyda, följt Norges södra och västra kust. Också här träffas hela vägen utefter kustbältet ända till förbi kap Stat flintblock och jämte dem block från Kristianiatrakten. Den nordligaste punkt, där sådana block iakttagits, ligger ända uppe vid Lofoten, hvarest de anträffats på hafsbottnen. Åtminstone delvis torde ifrågavarande norska block hafva förflyttats på samma gång och på samma sätt som de västsvenska drifisblocken, om man också utmed den norska kusten ännu ej öfverallt hunnit närmare utröna blockens utbredning och transportsätt.

Rörande deras förekomst inom Sverige är det af intresse, att hithörande block öfverallt visserligen iakttagits ända upp till den högsta gränsen för de forna ishafslagren men där ofvan plötsligt upphöra.

De synas, såsom redan är antydt, ej heller förekomma längre inåt landet än till de stora ändmoräner, som å taflan 2 antagits beteckna gränsen för den sista nedisningen. Vidare må nämnas, att ju närmare man kommer Kristianiafjorden, i desto större mängd finner man jämte flintstyckena block af de många, lätt igenkännliga bergarter, som finnas anstående i trakterna utmed nämnda fjord. Dessa norska block måste likaledes hafva kommit till Bohuslän med drifis från en glaciär, som utskjutit i hafvet; och så vidt man hittills kan se, tvingas man därför till det antagandet, att landisen samtidigt nått ut till hafvet i södra Kattegatt och vid Kristianiafjorden samt där utsändt hela flottor af isberg, under det samtidigt södra Sveriges västra delar samt Norges kusttrakter varit fria från is.

Vända vi oss nu till de nyssnämnda stora ändmoränerna för att se, hvad de hafva att förtälja om israndens läge under denna tid,

Källa: Internet Archive ·