Sida 99
92
gamla kustliniernas nuvarande höjd betecknas blott genom kurvor af nyssnämnda slag eller isobaser, såsom de för korthetens skull blifvit benämnda .
Själfva kustliniens form åter har med isobasernas tillhjälp erhållits på följande sätt. På topografiska kartor i stor skala hafva sådana linier med ringa höjdskillnader uppdragits. I närheten af hvarje isobas har enligt höjduppgifterna på kartan motsvarande höjdkurva blifvit utmärkt, men denna har i riktning mot närmast angränsande isobas, alltefter dennas siffervärde, småningom förts öfver på högre eller lägre nivå, så att den öfverallt framgick utefter det lutande plan, som betecknas af isobaserna och som en gång sammanfallit med det forntida ishafvets yta, då denna stod som högst.
Den här omtalade, så vidt bekant aldrig förut använda metoden att spåra och kartlägga en forntida hafskust torde också för stora sträckor af vårt land vara den enda möjliga. Ty lika säkert som man på gynnsamt belägna ställen kan afgöra, huru högt hafvet gått, lika svårt, för att ej säga omöjligt, ^r detta vid mera skyddade delar af den gamla kusten, hvilka ej varit tillräckligt utsatta för hafsvågornas inverkan. Men om det därför än icke är möjligt att öfverallt eller ens i regeln direkt urskilja och följa spåren efter den gamla kusten, så visa dock de spridda punkter af denna, hvilka med säkerhet kunnat bestämmas, huru hela kustlinien blifvit så regelbundet upplyftad, att dess form på nyssnämnda sätt med ganska stor noggrannhet kan utrönas och återgifvas i alla de fall, då traktens höjdförhållanden äro tillräckligt väl kända. Detta åter gäller i främsta rummet ungefär samma trakter, inom hvilka isobaserna äro mest bekanta, samt därnäst Norge och mellersta Sverige, där visserligen ej så noggranna höjdmätningar blifvit utförda men där kusterna ofta äro så branta, att ett fel i höjdmätningen föga inverkar på det sannolika läget af gränsen för det gamla hafsområdet. Inom de norra delarna af Sverige och Finland är dock kännedomen så väl om den nivå, till hvilken det gamla hafvet nått, som framför allt om traktens allmänna höjdförhållanden ännu så ofullständig, att den gamla kustlinien härstädes blott ungefärligt kunnat å kartan med en streckad kontur antydas. Detsamma gäller trakterna öster och söder om Peipus och Rigaviken samt hela den del af ifrågavarande kustlinie, som faller inom kartan men utom själfva höjningsområdet.
Här har landet nämligen i stället sänkt sig, så att den gamla kustlinien numera ligger under hafsytan och därför ej direkt kan bestämmas utan endast på vissa mer eller mindre osäkra grunder uppskattas. Men om lagen för den här inträffade landsänkniugen således ännu är otillräckligt känd, så har dess sannolika skaplynne dock med
Källa: Internet Archive ·
